Psalms 73
1 A Psalm of Asaph. Surely God is good to Israel, to those who are pure in heart.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 But as for me, my feet had almost stumbled; my steps had nearly slipped.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 For I envied the arrogant when I saw the prosperity of the wicked.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 They have no struggle in their death; their bodies are well-fed.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 They are free of the burdens others carry; they are not afflicted like other men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Therefore pride is their necklace; a garment of violence covers them.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 From their prosperity proceeds iniquity; the imaginations of their hearts run wild.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 They mock and speak with malice; with arrogance they threaten oppression.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 They set their mouths against the heavens, and their tongues strut across the earth.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 So their people return to this place and drink up waters in abundance.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 The wicked say, “How can God know? Does the Most High have knowledge?”
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Behold, these are the wicked— always carefree as they increase their wealth.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Surely in vain I have kept my heart pure; in innocence I have washed my hands.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 For I am afflicted all day long and punished every morning.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If I had said, “I will speak this way,” then I would have betrayed Your children.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 When I tried to understand all this, it was troublesome in my sight
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 until I entered God’s sanctuary; then I discerned their end.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Surely You set them on slick ground; You cast them down into ruin.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 How suddenly they are laid waste, completely swept away by terrors!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Like one waking from a dream, so You, O Lord, awaken and despise their form.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 When my heart was grieved and I was pierced within,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 I was senseless and ignorant; I was a brute beast before You.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Yet I am always with You; You hold my right hand.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 You guide me with Your counsel, and later receive me in glory.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Whom have I in heaven but You? And on earth I desire no one besides You.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 My flesh and my heart may fail, but God is the strength of my heart and my portion forever.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Those far from You will surely perish; You destroy all who are unfaithful to You.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 But as for me, it is good to draw near to God. I have made the Lord GOD my refuge, that I may proclaim all Your works.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
