Psalms 69
1 For the choirmaster. To the tune of “Lilies.” Of David. Save me, O God, for the waters are up to my neck.
En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
2 I have sunk into the miry depths, where there is no footing; I have drifted into deep waters, where the flood engulfs me.
Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
3 I am weary from my crying; my throat is parched. My eyes fail, looking for my God.
Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
4 Those who hate me without cause outnumber the hairs of my head; many are those who would destroy me— my enemies for no reason. Though I did not steal, I must repay.
De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
5 You know my folly, O God, and my guilt is not hidden from You.
Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
6 May those who hope in You not be ashamed through me, O Lord GOD of Hosts; may those who seek You not be dishonored through me, O God of Israel.
Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
7 For I have endured scorn for Your sake, and shame has covered my face.
Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
8 I have become a stranger to my brothers and a foreigner to my mother’s sons,
Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
9 because zeal for Your house has consumed me, and the insults of those who insult You have fallen on me.
Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
10 I wept and fasted, but it brought me reproach.
Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
11 I made sackcloth my clothing, and I was sport to them.
Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
12 Those who sit at the gate mock me, and I am the song of drunkards.
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
13 But my prayer to You, O LORD, is for a time of favor. In Your abundant loving devotion, O God, answer me with Your sure salvation.
Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
14 Rescue me from the mire and do not let me sink; deliver me from my foes and out of the deep waters.
Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
15 Do not let the floods engulf me or the depths swallow me up; let not the Pit close its mouth over me.
Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
16 Answer me, O LORD, for Your loving devotion is good; turn to me in keeping with Your great compassion.
Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
17 Hide not Your face from Your servant, for I am in distress. Answer me quickly!
Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
18 Draw near to my soul and redeem me; ransom me because of my foes.
Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
19 You know my reproach, my shame and disgrace. All my adversaries are before You.
Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
20 Insults have broken my heart, and I am in despair. I looked for sympathy, but there was none, for comforters, but I found no one.
Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
21 They poisoned my food with gall and gave me vinegar to quench my thirst.
Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
22 May their table become a snare; may it be a retribution and a trap.
Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
23 May their eyes be darkened so they cannot see, and their backs be bent forever.
Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
24 Pour out Your wrath upon them, and let Your burning anger overtake them.
Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
25 May their place be deserted; let there be no one to dwell in their tents.
Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
26 For they persecute the one You struck and recount the pain of those You wounded.
Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
27 Add iniquity to their iniquity; let them not share in Your righteousness.
Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
28 May they be blotted out of the Book of Life and not listed with the righteous.
Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
29 But I am in pain and distress; let Your salvation protect me, O God.
Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
30 I will praise God’s name in song and exalt Him with thanksgiving.
Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
31 And this will please the LORD more than an ox, more than a bull with horns and hooves.
Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
32 The humble will see and rejoice. You who seek God, let your hearts be revived!
De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
33 For the LORD listens to the needy and does not despise His captive people.
Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
34 Let heaven and earth praise Him, the seas and everything that moves in them.
Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
35 For God will save Zion and rebuild the cities of Judah, that they may dwell there and possess it.
Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
36 The descendants of His servants will inherit it, and those who love His name will settle in it.
Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
