Psalms 44
1 For the choirmaster. A Maskil of the sons of Korah. We have heard with our ears, O God; our fathers have told us the work You did in their days, in the days of old.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2 With Your hand You drove out the nations and planted our fathers there; You crushed the peoples and cast them out.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3 For it was not by their sword that they took the land; their arm did not bring them victory. It was by Your right hand, Your arm, and the light of Your face, because You favored them.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4 You are my King, O God, who ordains victories for Jacob.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5 Through You we repel our foes; through Your name we trample our enemies.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6 For I do not trust in my bow, nor does my sword save me.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7 For You save us from our enemies; You put those who hate us to shame.
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8 In God we have boasted all day long, and Your name we will praise forever.
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
9 But You have rejected and humbled us; You no longer go forth with our armies.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10 You have made us retreat from the foe, and those who hate us have plundered us.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11 You have given us up as sheep to be devoured; You have scattered us among the nations.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12 You sell Your people for nothing; no profit do You gain from their sale.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13 You have made us a reproach to our neighbors, a mockery and derision to those around us.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14 You have made us a byword among the nations, a laughingstock among the peoples.
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15 All day long my disgrace is before me, and shame has covered my face,
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16 at the voice of the scorner and reviler, because of the enemy, bent on revenge.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17 All this has come upon us, though we have not forgotten You or betrayed Your covenant.
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18 Our hearts have not turned back; our steps have not strayed from Your path.
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19 But You have crushed us in the lair of jackals; You have covered us with deepest darkness.
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20 If we had forgotten the name of our God or spread out our hands to a foreign god,
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21 would not God have discovered, since He knows the secrets of the heart?
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22 Yet for Your sake we face death all day long; we are considered as sheep to be slaughtered.
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23 Wake up, O Lord! Why are You sleeping? Arise! Do not reject us forever.
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24 Why do You hide Your face and forget our affliction and oppression?
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25 For our soul has sunk to the dust; our bodies cling to the earth.
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26 Rise up; be our help! Redeem us on account of Your loving devotion.
Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
