Psalms 44
1 For the choirmaster. A Maskil of the sons of Korah. We have heard with our ears, O God; our fathers have told us the work You did in their days, in the days of old.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 With Your hand You drove out the nations and planted our fathers there; You crushed the peoples and cast them out.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For it was not by their sword that they took the land; their arm did not bring them victory. It was by Your right hand, Your arm, and the light of Your face, because You favored them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 You are my King, O God, who ordains victories for Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Through You we repel our foes; through Your name we trample our enemies.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For I do not trust in my bow, nor does my sword save me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 For You save us from our enemies; You put those who hate us to shame.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 In God we have boasted all day long, and Your name we will praise forever.
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 But You have rejected and humbled us; You no longer go forth with our armies.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 You have made us retreat from the foe, and those who hate us have plundered us.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 You have given us up as sheep to be devoured; You have scattered us among the nations.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 You sell Your people for nothing; no profit do You gain from their sale.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 You have made us a reproach to our neighbors, a mockery and derision to those around us.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 You have made us a byword among the nations, a laughingstock among the peoples.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 All day long my disgrace is before me, and shame has covered my face,
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 at the voice of the scorner and reviler, because of the enemy, bent on revenge.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this has come upon us, though we have not forgotten You or betrayed Your covenant.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Our hearts have not turned back; our steps have not strayed from Your path.
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 But You have crushed us in the lair of jackals; You have covered us with deepest darkness.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we had forgotten the name of our God or spread out our hands to a foreign god,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 would not God have discovered, since He knows the secrets of the heart?
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Yet for Your sake we face death all day long; we are considered as sheep to be slaughtered.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Wake up, O Lord! Why are You sleeping? Arise! Do not reject us forever.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Why do You hide Your face and forget our affliction and oppression?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul has sunk to the dust; our bodies cling to the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Rise up; be our help! Redeem us on account of Your loving devotion.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
