Psalms 40
1 For the choirmaster. A Psalm of David. I waited patiently for the LORD; He inclined to me and heard my cry.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;
2 He lifted me up from the pit of despair, out of the miry clay; He set my feet upon a rock, and made my footsteps firm.
Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;
3 He put a new song in my mouth, a hymn of praise to our God. Many will see and fear and put their trust in the LORD.
Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom.
4 Blessed is the man who has made the LORD his trust, who has not turned to the proud, nor to those who lapse into falsehood.
Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.
5 Many, O LORD my God, are the wonders You have done, and the plans You have for us— none can compare to You— if I proclaim and declare them, they are more than I can count.
Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.
6 Sacrifice and offering You did not desire, but my ears You have opened. Burnt offerings and sin offerings You did not require.
Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.
7 Then I said, “Here I am, I have come— it is written about me in the scroll:
Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.
8 I delight to do Your will, O my God; Your law is within my heart.”
Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.
9 I proclaim righteousness in the great assembly; behold, I do not seal my lips, as You, O LORD, do know.
Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.
10 I have not covered up Your righteousness in my heart; I have declared Your faithfulness and salvation; I have not concealed Your loving devotion and faithfulness from the great assembly.
Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.
11 O LORD, do not withhold Your mercy from me; Your loving devotion and faithfulness will always guard me.
Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.
12 For evils without number surround me; my sins have overtaken me, so that I cannot see. They are more than the hairs of my head, and my heart has failed within me.
Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.
13 Be pleased, O LORD, to deliver me; hurry, O LORD, to help me.
Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.
14 May those who seek my life be ashamed and confounded; may those who wish me harm be repelled and humiliated.
Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.
15 May those who say to me, “Aha, aha!” be appalled at their own shame.
Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så.
16 May all who seek You rejoice and be glad in You; may those who love Your salvation always say, “The LORD be magnified!”
Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad.
17 But I am poor and needy; may the Lord think of me. You are my helper and deliverer; O my God, do not delay.
Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.
