Psalms 35
1 Of David. Contend with my opponents, O LORD; fight against those who fight against me.
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Take up Your shield and buckler; arise and come to my aid.
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 Draw the spear and javelin against my pursuers; say to my soul: “I am your salvation.”
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."
4 May those who seek my life be disgraced and put to shame; may those who plan to harm me be driven back and confounded.
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 May they be like chaff in the wind, as the angel of the LORD drives them away.
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 May their path be dark and slick, as the angel of the LORD pursues.
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 For without cause they laid their net for me; without reason they dug a pit for my soul.
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 May ruin befall them by surprise; may the net they hid ensnare them; may they fall into the hazard they created.
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 Then my soul will rejoice in the LORD and exult in His salvation.
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 All my bones will exclaim, “Who is like You, O LORD, who delivers the afflicted from the aggressor, the poor and needy from the robber?”
Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"
11 Hostile witnesses come forward; they make charges I know nothing about.
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 They repay me evil for good, to the bereavement of my soul.
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 Yet when they were ill, I put on sackcloth; I humbled myself with fasting, but my prayers returned unanswered.
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 I paced about as for my friend or brother; I was bowed down with grief, like one mourning for his mother.
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 But when I stumbled, they assembled in glee; they gathered together against me. Assailants I did not know slandered me without ceasing.
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 Like godless jesters at a feast, they gnashed their teeth at me.
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 How long, O Lord, will You look on? Rescue my soul from their ravages, my precious life from these lions.
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 Then I will give You thanks in the great assembly; I will praise You among many people.
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Let not my enemies gloat over me without cause, nor those who hate me without reason wink in malice.
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 For they do not speak peace, but they devise deceitful schemes against those who live quietly in the land.
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 They gape at me and say, “Aha, aha! Our eyes have seen!”
De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"
22 O LORD, You have seen it; be not silent. O Lord, be not far from me.
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Awake and rise to my defense, to my cause, my God and my Lord!
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Vindicate me by Your righteousness, O LORD my God, and do not let them gloat over me.
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Let them not say in their hearts, “Aha, just what we wanted!” Let them not say, “We have swallowed him up!”
Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."
26 May those who gloat in my distress be ashamed and confounded; may those who exalt themselves over me be clothed in shame and reproach.
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 May those who favor my vindication shout for joy and gladness; may they always say, “Exalted be the LORD who delights in His servant’s well-being.”
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"
28 Then my tongue will proclaim Your righteousness and Your praises all day long.
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
