Psalms 35
1 Of David. Contend with my opponents, O LORD; fight against those who fight against me.
En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
2 Take up Your shield and buckler; arise and come to my aid.
Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
3 Draw the spear and javelin against my pursuers; say to my soul: “I am your salvation.”
Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
4 May those who seek my life be disgraced and put to shame; may those who plan to harm me be driven back and confounded.
Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
5 May they be like chaff in the wind, as the angel of the LORD drives them away.
Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
6 May their path be dark and slick, as the angel of the LORD pursues.
Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
7 For without cause they laid their net for me; without reason they dug a pit for my soul.
Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
8 May ruin befall them by surprise; may the net they hid ensnare them; may they fall into the hazard they created.
Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
9 Then my soul will rejoice in the LORD and exult in His salvation.
Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
10 All my bones will exclaim, “Who is like You, O LORD, who delivers the afflicted from the aggressor, the poor and needy from the robber?”
All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
11 Hostile witnesses come forward; they make charges I know nothing about.
Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
12 They repay me evil for good, to the bereavement of my soul.
De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
13 Yet when they were ill, I put on sackcloth; I humbled myself with fasting, but my prayers returned unanswered.
Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
14 I paced about as for my friend or brother; I was bowed down with grief, like one mourning for his mother.
Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
15 But when I stumbled, they assembled in glee; they gathered together against me. Assailants I did not know slandered me without ceasing.
Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
16 Like godless jesters at a feast, they gnashed their teeth at me.
Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
17 How long, O Lord, will You look on? Rescue my soul from their ravages, my precious life from these lions.
Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
18 Then I will give You thanks in the great assembly; I will praise You among many people.
Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
19 Let not my enemies gloat over me without cause, nor those who hate me without reason wink in malice.
Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
20 For they do not speak peace, but they devise deceitful schemes against those who live quietly in the land.
Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
21 They gape at me and say, “Aha, aha! Our eyes have seen!”
Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22 O LORD, You have seen it; be not silent. O Lord, be not far from me.
Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23 Awake and rise to my defense, to my cause, my God and my Lord!
Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24 Vindicate me by Your righteousness, O LORD my God, and do not let them gloat over me.
Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25 Let them not say in their hearts, “Aha, just what we wanted!” Let them not say, “We have swallowed him up!”
Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26 May those who gloat in my distress be ashamed and confounded; may those who exalt themselves over me be clothed in shame and reproach.
Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27 May those who favor my vindication shout for joy and gladness; may they always say, “Exalted be the LORD who delights in His servant’s well-being.”
Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
28 Then my tongue will proclaim Your righteousness and Your praises all day long.
Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
