Psalms 31
1 For the choirmaster. A Psalm of David. In You, O LORD, I have taken refuge; let me never be put to shame; save me by Your righteousness.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
2 Incline Your ear to me; come quickly to my rescue. Be my rock of refuge, the stronghold of my deliverance.
Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
3 For You are my rock and my fortress; lead me and guide me for the sake of Your name.
Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
4 You free me from the net laid out for me, for You are my refuge.
Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
5 Into Your hands I commit my spirit; You have redeemed me, O LORD, God of truth.
Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
6 I hate those who cling to worthless idols, but in the LORD I trust.
Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
7 I will be glad and rejoice in Your loving devotion, for You have seen my affliction; You have known the anguish of my soul.
Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
8 You have not delivered me to the enemy; You have set my feet in the open.
Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
9 Be merciful to me, O LORD, for I am in distress; my eyes fail from sorrow, my soul and body as well.
Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
10 For my life is consumed with grief and my years with groaning; my iniquity has drained my strength, and my bones are wasting away.
Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
11 Among all my enemies I am a disgrace, and among my neighbors even more. I am dreaded by my friends— they flee when they see me on the street.
Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
12 I am forgotten like a dead man, out of mind. I am like a broken vessel.
Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
13 For I hear the slander of many; there is terror on every side. They conspire against me and plot to take my life.
Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
14 But I trust in You, O LORD; I say, “You are my God.”
Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
15 My times are in Your hands; deliver me from my enemies and from those who pursue me.
Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
16 Make Your face shine on Your servant; save me by Your loving devotion.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
17 O LORD, let me not be ashamed, for I have called on You. Let the wicked be put to shame; let them lie silent in Sheol. (Sheol h7585)
Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
18 May lying lips be silenced— lips that speak with arrogance against the righteous, full of pride and contempt.
Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
19 How great is Your goodness which You have laid up for those who fear You, which You have bestowed before the sons of men on those who take refuge in You!
Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
20 You hide them in the secret place of Your presence from the schemes of men. You conceal them in Your shelter from accusing tongues.
Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
21 Blessed be the LORD, for He has shown me His loving devotion in a city under siege.
Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
22 In my alarm I said, “I am cut off from Your sight!” But You heard my plea for mercy when I called to You for help.
Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
23 Love the LORD, all His saints. The LORD preserves the faithful, but fully repays the arrogant.
Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
24 Be strong and courageous, all you who hope in the LORD.
Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
