< Psalms 27 >
1 Of David. The LORD is my light and my salvation— whom shall I fear? The LORD is the stronghold of my life— whom shall I dread?
En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
2 When the wicked came upon me to devour my flesh, my enemies and foes stumbled and fell.
Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
3 Though an army encamps around me, my heart will not fear; though a war breaks out against me, I will keep my trust.
Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
4 One thing I have asked of the LORD; this is what I desire: to dwell in the house of the LORD all the days of my life, to gaze on the beauty of the LORD and seek Him in His temple.
Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
5 For in the day of trouble He will hide me in His shelter; He will conceal me under the cover of His tent; He will set me high upon a rock.
Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
6 Then my head will be held high above my enemies around me. At His tabernacle I will offer sacrifices with shouts of joy; I will sing and make music to the LORD.
Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
7 Hear, O LORD, my voice when I call; be merciful and answer me.
Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
8 My heart said, “Seek His face.” Your face, O LORD, I will seek.
Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
9 Hide not Your face from me, nor turn away Your servant in anger. You have been my helper; do not leave me or forsake me, O God of my salvation.
Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
10 Though my father and mother forsake me, the LORD will receive me.
Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
11 Teach me Your way, O LORD, and lead me on a level path, because of my oppressors.
Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
12 Do not hand me over to the will of my foes, for false witnesses rise up against me, breathing out violence.
Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
13 Still I am certain to see the goodness of the LORD in the land of the living.
Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
14 Wait patiently for the LORD; be strong and courageous. Wait patiently for the LORD!
Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.