Psalms 22
1 For the choirmaster. To the tune of “The Doe of the Dawn.” A Psalm of David. My God, my God, why have You forsaken me? Why are You so far from saving me, so far from my words of groaning?
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 I cry out by day, O my God, but You do not answer, and by night, but I have no rest.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 Yet You are holy, enthroned on the praises of Israel.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 In You our fathers trusted; they trusted and You delivered them.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 They cried out to You and were set free; they trusted in You and were not disappointed.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 But I am a worm and not a man, scorned by men and despised by the people.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 All who see me mock me; they sneer and shake their heads:
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 “He trusts in the LORD, let the LORD deliver him; let the LORD rescue him, since He delights in him.”
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 Yet You brought me forth from the womb; You made me secure at my mother’s breast.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 From birth I was cast upon You; from my mother’s womb You have been my God.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 Be not far from me, for trouble is near and there is no one to help.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Many bulls surround me; strong bulls of Bashan encircle me.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 They open their jaws against me like lions that roar and maul.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 I am poured out like water, and all my bones are disjointed. My heart is like wax; it melts away within me.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 My strength is dried up like a potsherd, and my tongue sticks to the roof of my mouth. You lay me in the dust of death.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 For dogs surround me; a band of evil men encircles me; they have pierced my hands and feet.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 I can count all my bones; they stare and gloat over me.
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 They divide my garments among them and cast lots for my clothing.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 But You, O LORD, be not far off; O my Strength, come quickly to help me.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Deliver my soul from the sword, my precious life from the power of wild dogs.
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Save me from the mouth of the lion; at the horns of the wild oxen You have answered me!
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 I will proclaim Your name to my brothers; I will praise You in the assembly.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 You who fear the LORD, praise Him! All descendants of Jacob, honor Him! All offspring of Israel, revere Him!
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 For He has not despised or detested the torment of the afflicted. He has not hidden His face from him, but has attended to his cry for help.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 My praise for You resounds in the great assembly; I will fulfill my vows before those who fear You.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 The poor will eat and be satisfied; those who seek the LORD will praise Him. May your hearts live forever!
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 All the ends of the earth will remember and turn to the LORD. All the families of the nations will bow down before Him.
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 For dominion belongs to the LORD and He rules over the nations.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 All the rich of the earth will feast and worship; all who go down to the dust will kneel before Him— even those unable to preserve their lives.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 Posterity will serve Him; they will declare the Lord to a new generation.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 They will come and proclaim His righteousness to a people yet unborn— all that He has done.
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
