Psalms 2

1 Why do the nations rage and the peoples plot in vain?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 The kings of the earth take their stand and the rulers gather together, against the LORD and against His Anointed One:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 “Let us break Their chains and cast away Their cords.”

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 The One enthroned in heaven laughs; the Lord taunts them.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Then He rebukes them in His anger, and terrifies them in His fury:

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 “I have installed My King on Zion, upon My holy mountain.”

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 I will proclaim the decree spoken to Me by the LORD: “You are My Son; today I have become Your Father.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Ask Me, and I will make the nations Your inheritance, the ends of the earth Your possession.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 You will break them with an iron scepter; You will shatter them like pottery.”

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Therefore be wise, O kings; be admonished, O judges of the earth.

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Serve the LORD with fear, and rejoice with trembling.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Kiss the Son, lest He be angry and you perish in your rebellion, when His wrath ignites in an instant. Blessed are all who take refuge in Him.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.