< Psalms 142 >
1 A Maskil of David, when he was in the cave. A prayer. I cry aloud to the LORD; I lift my voice to the LORD for mercy.
Dawut gharda yoshurunup turghan waqitta yazghan «Masqil»: — Men Perwerdigargha awazimni anglitip nale-peryad kötürimen; Perwerdigargha awazim bilen yélinimen;
2 I pour out my complaint before Him; I reveal my trouble to Him.
Uning aldida dad-zarlirimni tökimen; Uninggha awarichilikimni éytimen.
3 Although my spirit grows faint within me, You know my way. Along the path I travel they have hidden a snare for me.
Rohim ichimde tügishey dep qalghanda, Shu chaghda basqan yolumni bilgensen; Men mangghan yolda ular manga qiltaq saldi.
4 Look to my right and see; no one attends to me. There is no refuge for me; no one cares for my soul.
Ong yénimgha qarap baqqaysen; Etrapimda méni tonuydighan adem yoqtur; Panahgah yoqap ketti; Héch adem jénimgha köyünmeydu.
5 I cry to You, O LORD: “You are my refuge, my portion in the land of the living.”
Men Sanga peryad kötürdüm, i Perwerdigar; Sanga: «Sen méning Bashpanahimsen, Tiriklerning zéminida bolghan Nésiwemdursen» — dédim.
6 Listen to my cry, for I am brought quite low. Rescue me from my pursuers, for they are too strong for me.
Méning peryadimgha qulaq salghaysen; Chünki men intayin xarab ehwalgha chüshürüldum; Méni qoghlighuchilirimdin qutuldurghaysen; Chünki ular mendin küchlüktur.
7 Free my soul from prison, that I may praise Your name. The righteous will gather around me because of Your goodness to me.
Séning namingni tebriklishim üchün, Jénimni türmidin chiqarghaysen; Heqqaniylar etrapimda olishidu; Chünki Sen manga zor méhribanliq körsitisen.