< Psalms 139 >

1 For the choirmaster. A Psalm of David. O LORD, You have searched me and known me.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 You know when I sit and when I rise; You understand my thoughts from afar.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 You search out my path and my lying down; You are aware of all my ways.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Even before a word is on my tongue, You know all about it, O LORD.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 You hem me in behind and before; You have laid Your hand upon me.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Such knowledge is too wonderful for me, too lofty for me to attain.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Where can I go to escape Your Spirit? Where can I flee from Your presence?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 If I ascend to the heavens, You are there; if I make my bed in Sheol, You are there. (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 If I rise on the wings of the dawn, if I settle by the farthest sea,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 even there Your hand will guide me; Your right hand will hold me fast.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 If I say, “Surely the darkness will hide me, and the light become night around me”—
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 even the darkness is not dark to You, but the night shines like the day, for darkness is as light to You.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 For You formed my inmost being; You knit me together in my mother’s womb.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 I praise You, for I am fearfully and wonderfully made. Marvelous are Your works, and I know this very well.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 My frame was not hidden from You when I was made in secret, when I was woven together in the depths of the earth.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Your eyes saw my unformed body; all my days were written in Your book and ordained for me before one of them came to be.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 How precious to me are Your thoughts, O God, how vast is their sum!
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 If I were to count them, they would outnumber the grains of sand; and when I awake, I am still with You.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 O God, that You would slay the wicked— away from me, you bloodthirsty men—
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 who speak of You deceitfully; Your enemies take Your name in vain.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Do I not hate those who hate You, O LORD, and detest those who rise against You?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 I hate them with perfect hatred; I count them as my enemies.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Search me, O God, and know my heart; test me and know my concerns.
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 See if there is any offensive way in me; lead me in the way everlasting.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.

< Psalms 139 >