Psalms 109
1 For the choirmaster. A Psalm of David. O God of my praise, be not silent.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 For wicked and deceitful mouths open against me; they speak against me with lying tongues.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They surround me with hateful words and attack me without cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 In return for my love they accuse me, but I am a man of prayer.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 They repay me evil for good, and hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set over him a wicked man; let an accuser stand at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is tried, let him be found guilty, and may his prayer be regarded as sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 May his days be few; may another take his position.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 May his children be fatherless and his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 May his children wander as beggars, seeking sustenance far from their ruined homes.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 May the creditor seize all he owns, and strangers plunder the fruits of his labor.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 May there be no one to extend kindness to him, and no one to favor his fatherless children.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 May his descendants be cut off; may their name be blotted out from the next generation.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 May the iniquity of his fathers be remembered before the LORD, and the sin of his mother never be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 May their sins always remain before the LORD, that He may cut off their memory from the earth.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 For he never thought to show kindness, but pursued the poor and needy and brokenhearted, even to their death.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 The cursing that he loved, may it fall on him; the blessing in which he refused to delight, may it be far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 The cursing that he wore like a coat, may it soak into his body like water, and into his bones like oil.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 May it be like a robe wrapped about him, like a belt tied forever around him.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 May this be the LORD’s reward to my accusers, to those who speak evil against me.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But You, O GOD, the Lord, deal kindly with me for the sake of Your name; deliver me by the goodness of Your loving devotion.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I am poor and needy; my heart is wounded within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am fading away like a lengthening shadow; I am shaken off like a locust.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are weak from fasting, and my body grows lean and gaunt.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 I am an object of scorn to my accusers; when they see me, they shake their heads.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, O LORD my God; save me according to Your loving devotion.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Let them know that this is Your hand, that You, O LORD, have done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Though they curse, You will bless. When they rise up, they will be put to shame, but Your servant will rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 May my accusers be clothed with disgrace; may they wear their shame like a robe.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 With my mouth I will thank the LORD profusely; I will praise Him in the presence of many.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For He stands at the right hand of the needy one, to save him from the condemners of his soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
