Psalms 106
1 Hallelujah! Give thanks to the LORD, for He is good; His loving devotion endures forever.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Who can describe the mighty acts of the LORD or fully proclaim His praise?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Blessed are those who uphold justice, who practice righteousness at all times.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Remember me, O LORD, in Your favor to Your people; visit me with Your salvation,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 that I may see the prosperity of Your chosen ones, and rejoice in the gladness of Your nation, and give glory with Your inheritance.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 We have sinned like our fathers; we have done wrong and acted wickedly.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Our fathers in Egypt did not grasp Your wonders or remember Your abundant kindness; but they rebelled by the sea, there at the Red Sea.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Yet He saved them for the sake of His name, to make His power known.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 He rebuked the Red Sea, and it dried up; He led them through the depths as through a desert.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 He saved them from the hand that hated them; He redeemed them from the hand of the enemy.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 The waters covered their foes; not one of them remained.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Then they believed His promises and sang His praise.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Yet they soon forgot His works and failed to wait for His counsel.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 They craved intensely in the wilderness and tested God in the desert.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 So He granted their request, but sent a wasting disease upon them.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 In the camp they envied Moses, as well as Aaron, the holy one of the LORD.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 The earth opened up and swallowed Dathan; it covered the assembly of Abiram.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Then fire blazed through their company; flames consumed the wicked.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 At Horeb they made a calf and worshiped a molten image.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 They exchanged their Glory for the image of a grass-eating ox.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 They forgot God their Savior, who did great things in Egypt,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 wondrous works in the land of Ham, and awesome deeds by the Red Sea.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 So He said He would destroy them— had not Moses His chosen one stood before Him in the breach to divert His wrath from destroying them.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 They despised the pleasant land; they did not believe His promise.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 They grumbled in their tents and did not listen to the voice of the LORD.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 So He raised His hand and swore to cast them down in the wilderness,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 to disperse their offspring among the nations and scatter them throughout the lands.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 They yoked themselves to Baal of Peor and ate sacrifices offered to lifeless gods.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 So they provoked the LORD to anger with their deeds, and a plague broke out among them.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 But Phinehas stood and intervened, and the plague was restrained.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 It was credited to him as righteousness for endless generations to come.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 At the waters of Meribah they angered the LORD, and trouble came to Moses because of them.
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 For they rebelled against His Spirit, and Moses spoke rashly with his lips.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 They did not destroy the peoples as the LORD had commanded them,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 but they mingled with the nations and adopted their customs.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 They worshiped their idols, which became a snare to them.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 They sacrificed their sons and their daughters to demons.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 They shed innocent blood— the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, and the land was polluted with blood.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 They defiled themselves by their actions and prostituted themselves by their deeds.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 So the anger of the LORD burned against His people, and He abhorred His own inheritance.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 He delivered them into the hand of the nations, and those who hated them ruled over them.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Their enemies oppressed them, and subdued them under their hand.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Many times He rescued them, but they were bent on rebellion and sank down in their iniquity.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Nevertheless He heard their cry; He took note of their distress.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 And He remembered His covenant with them, and relented by the abundance of His loving devotion.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 He made them objects of compassion to all who held them captive.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Save us, O LORD our God, and gather us from the nations, that we may give thanks to Your holy name, that we may glory in Your praise.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
48 Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting to everlasting. Let all the people say, “Amen!” Hallelujah!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
