Psalms 106
1 Hallelujah! Give thanks to the LORD, for He is good; His loving devotion endures forever.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can describe the mighty acts of the LORD or fully proclaim His praise?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Blessed are those who uphold justice, who practice righteousness at all times.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Remember me, O LORD, in Your favor to Your people; visit me with Your salvation,
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 that I may see the prosperity of Your chosen ones, and rejoice in the gladness of Your nation, and give glory with Your inheritance.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned like our fathers; we have done wrong and acted wickedly.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Our fathers in Egypt did not grasp Your wonders or remember Your abundant kindness; but they rebelled by the sea, there at the Red Sea.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Yet He saved them for the sake of His name, to make His power known.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 He rebuked the Red Sea, and it dried up; He led them through the depths as through a desert.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 He saved them from the hand that hated them; He redeemed them from the hand of the enemy.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 The waters covered their foes; not one of them remained.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then they believed His promises and sang His praise.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 Yet they soon forgot His works and failed to wait for His counsel.
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 They craved intensely in the wilderness and tested God in the desert.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 So He granted their request, but sent a wasting disease upon them.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 In the camp they envied Moses, as well as Aaron, the holy one of the LORD.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The earth opened up and swallowed Dathan; it covered the assembly of Abiram.
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 Then fire blazed through their company; flames consumed the wicked.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 At Horeb they made a calf and worshiped a molten image.
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 They exchanged their Glory for the image of a grass-eating ox.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgot God their Savior, who did great things in Egypt,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 wondrous works in the land of Ham, and awesome deeds by the Red Sea.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 So He said He would destroy them— had not Moses His chosen one stood before Him in the breach to divert His wrath from destroying them.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 They despised the pleasant land; they did not believe His promise.
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 They grumbled in their tents and did not listen to the voice of the LORD.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 So He raised His hand and swore to cast them down in the wilderness,
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 to disperse their offspring among the nations and scatter them throughout the lands.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 They yoked themselves to Baal of Peor and ate sacrifices offered to lifeless gods.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 So they provoked the LORD to anger with their deeds, and a plague broke out among them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 But Phinehas stood and intervened, and the plague was restrained.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 It was credited to him as righteousness for endless generations to come.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 At the waters of Meribah they angered the LORD, and trouble came to Moses because of them.
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 For they rebelled against His Spirit, and Moses spoke rashly with his lips.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the peoples as the LORD had commanded them,
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 but they mingled with the nations and adopted their customs.
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 They worshiped their idols, which became a snare to them.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 They sacrificed their sons and their daughters to demons.
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 They shed innocent blood— the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, and the land was polluted with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 They defiled themselves by their actions and prostituted themselves by their deeds.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 So the anger of the LORD burned against His people, and He abhorred His own inheritance.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 He delivered them into the hand of the nations, and those who hated them ruled over them.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Their enemies oppressed them, and subdued them under their hand.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Many times He rescued them, but they were bent on rebellion and sank down in their iniquity.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Nevertheless He heard their cry; He took note of their distress.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 And He remembered His covenant with them, and relented by the abundance of His loving devotion.
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 He made them objects of compassion to all who held them captive.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, O LORD our God, and gather us from the nations, that we may give thanks to Your holy name, that we may glory in Your praise.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting to everlasting. Let all the people say, “Amen!” Hallelujah!
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
