Psalms 105
1 Give thanks to the LORD, call upon His name; make known His deeds among the nations.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing to Him, sing praises to Him; tell of all His wonders.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Glory in His holy name; let the hearts of those who seek the LORD rejoice.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Seek out the LORD and His strength; seek His face always.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember the wonders He has done, His marvels, and the judgments He has pronounced,
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 O offspring of His servant Abraham, O sons of Jacob, His chosen ones.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He is the LORD our God; His judgments carry throughout the earth.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He remembers His covenant forever, the word He ordained for a thousand generations—
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 the covenant He made with Abraham, and the oath He swore to Isaac.
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 He confirmed it to Jacob as a decree, to Israel as an everlasting covenant:
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 “I will give you the land of Canaan as the portion of your inheritance.”
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 When they were few in number, few indeed, and strangers in the land,
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 they wandered from nation to nation, from one kingdom to another.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He let no man oppress them; He rebuked kings on their behalf:
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 “Do not touch My anointed ones! Do no harm to My prophets!”
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 He called down famine on the land and cut off all their supplies of food.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 He sent a man before them— Joseph, sold as a slave.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 They bruised his feet with shackles and placed his neck in irons,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 until his prediction came true and the word of the LORD proved him right.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king sent and released him; the ruler of peoples set him free.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He made him master of his household, ruler over all his substance,
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 to instruct his princes as he pleased and teach his elders wisdom.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Then Israel entered Egypt; Jacob dwelt in the land of Ham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 And the LORD made His people very fruitful, more numerous than their foes,
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 whose hearts He turned to hate His people, to conspire against His servants.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He sent Moses His servant, and Aaron, whom He had chosen.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 They performed His miraculous signs among them, and wonders in the land of Ham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He sent darkness, and it became dark— yet they defied His words.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He turned their waters to blood and caused their fish to die.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Their land teemed with frogs, even in their royal chambers.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He spoke, and insects swarmed— gnats throughout their country.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He gave them hail for rain, with lightning throughout their land.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 He struck their vines and fig trees and shattered the trees of their country.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He spoke, and the locusts came— young locusts without number.
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 They devoured every plant in their land and consumed the produce of their soil.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 Then He struck all the firstborn in their land, the firstfruits of all their vigor.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 He brought Israel out with silver and gold, and none among His tribes stumbled.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Egypt was glad when they departed, for the dread of Israel had fallen on them.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He spread a cloud as a covering and a fire to light up the night.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 They asked, and He brought quail and satisfied them with the bread of heaven.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He opened a rock, and water gushed out; it flowed like a river in the desert.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For He remembered His holy promise to Abraham His servant.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 He brought forth His people with rejoicing, His chosen with shouts of joy.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 He gave them the lands of the nations, that they might inherit the fruit of others’ labor,
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 that they might keep His statutes and obey His laws. Hallelujah!
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
