Psalms 104
1 Bless the LORD, O my soul! O LORD my God, You are very great; You are clothed with splendor and majesty.
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2 He wraps Himself in light as with a garment; He stretches out the heavens like a tent,
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 laying the beams of His chambers in the waters above, making the clouds His chariot, walking on the wings of the wind.
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 He makes the winds His messengers, flames of fire His servants.
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 He set the earth on its foundations, never to be moved.
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 You covered it with the deep like a garment; the waters stood above the mountains.
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 At Your rebuke the waters fled; at the sound of Your thunder they hurried away—
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 the mountains rose and the valleys sank to the place You assigned for them—
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 You set a boundary they cannot cross, that they may never again cover the earth.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 He sends forth springs in the valleys; they flow between the mountains.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 They give drink to every beast of the field; the wild donkeys quench their thirst.
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 The birds of the air nest beside the springs; they sing among the branches.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 He waters the mountains from His chambers; the earth is satisfied by the fruit of His works.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 He makes the grass grow for the livestock and provides crops for man to cultivate, bringing forth food from the earth:
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 wine that gladdens the heart of man, oil that makes his face to shine, and bread that sustains his heart.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 The trees of the LORD have their fill, the cedars of Lebanon that He planted,
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 where the birds build their nests; the stork makes her home in the cypresses.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 The high mountains are for the wild goats, the cliffs a refuge for the rock badgers.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 He made the moon to mark the seasons; the sun knows when to set.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 You bring darkness, and it becomes night, when all the beasts of the forest prowl.
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 The young lions roar for their prey and seek their food from God.
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22 The sun rises, and they withdraw; they lie down in their dens.
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23 Man goes forth to his work and to his labor until evening.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 How many are Your works, O LORD! In wisdom You have made them all; the earth is full of Your creatures.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 Here is the sea, vast and wide, teeming with creatures beyond number, living things both great and small.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 There the ships pass, and Leviathan, which You formed to frolic there.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 All creatures look to You to give them their food in due season.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 When You give it to them, they gather it up; when You open Your hand, they are satisfied with good things.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 When You hide Your face, they are terrified; when You take away their breath, they die and return to dust.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 When You send Your Spirit, they are created, and You renew the face of the earth.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 May the glory of the LORD endure forever; may the LORD rejoice in His works.
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 He looks on the earth, and it trembles; He touches the mountains, and they smolder.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 I will sing to the LORD all my life; I will sing praise to my God while I have my being.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 May my meditation be pleasing to Him, for I rejoice in the LORD.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 May sinners vanish from the earth and the wicked be no more. Bless the LORD, O my soul. Hallelujah!
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
