< Psalms 102 >

1 A prayer of one who is afflicted, when he grows faint and pours out his lament before the LORD. Hear my prayer, O LORD; let my cry for help come before You.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Do not hide Your face from me in my day of distress. Incline Your ear to me; answer me quickly when I call.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 For my days vanish like smoke, and my bones burn like glowing embers.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 My heart is afflicted, and withered like grass; I even forget to eat my bread.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Through my loud groaning my flesh clings to my bones.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 I am like a desert owl, like an owl among the ruins.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 I lie awake; I am like a lone bird on a housetop.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 All day long my enemies taunt me; they ridicule me and curse me.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 For I have eaten ashes like bread and mixed my drink with tears
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 because of Your indignation and wrath, for You have picked me up and cast me aside.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 My days are like lengthening shadows, and I wither away like grass.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 But You, O LORD, sit enthroned forever; Your renown endures to all generations.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 You will rise up and have compassion on Zion, for it is time to show her favor— the appointed time has come.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 For Your servants delight in her stones and take pity on her dust.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 So the nations will fear the name of the LORD, and all the kings of the earth will fear Your glory.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 For the LORD will rebuild Zion; He has appeared in His glory.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 He will turn toward the prayer of the destitute; He will not despise their prayer.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Let this be written for the generation to come, so that a people not yet created may praise the LORD.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 For He looked down from the heights of His sanctuary; the LORD gazed out from heaven to earth
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 to hear a prisoner’s groaning, to release those condemned to death,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 that they may proclaim the name of the LORD in Zion and praise Him in Jerusalem,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 when peoples and kingdoms assemble to serve the LORD.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 He has broken my strength on the way; He has cut short my days.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 I say: “O my God, do not take me in the midst of my days! Your years go on through all generations.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 In the beginning You laid the foundations of the earth, and the heavens are the work of Your hands.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 They will perish, but You remain; they will all wear out like a garment. Like clothing You will change them, and they will be passed on.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 But You remain the same, and Your years will never end.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 The children of Your servants will dwell securely, and their descendants will be established before You.”
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

< Psalms 102 >