Psalms 102
1 A prayer of one who is afflicted, when he grows faint and pours out his lament before the LORD. Hear my prayer, O LORD; let my cry for help come before You.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Do not hide Your face from me in my day of distress. Incline Your ear to me; answer me quickly when I call.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For my days vanish like smoke, and my bones burn like glowing embers.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 My heart is afflicted, and withered like grass; I even forget to eat my bread.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 Through my loud groaning my flesh clings to my bones.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I am like a desert owl, like an owl among the ruins.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I lie awake; I am like a lone bird on a housetop.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 All day long my enemies taunt me; they ridicule me and curse me.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 For I have eaten ashes like bread and mixed my drink with tears
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 because of Your indignation and wrath, for You have picked me up and cast me aside.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days are like lengthening shadows, and I wither away like grass.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 But You, O LORD, sit enthroned forever; Your renown endures to all generations.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 You will rise up and have compassion on Zion, for it is time to show her favor— the appointed time has come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For Your servants delight in her stones and take pity on her dust.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 So the nations will fear the name of the LORD, and all the kings of the earth will fear Your glory.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 For the LORD will rebuild Zion; He has appeared in His glory.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 He will turn toward the prayer of the destitute; He will not despise their prayer.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Let this be written for the generation to come, so that a people not yet created may praise the LORD.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For He looked down from the heights of His sanctuary; the LORD gazed out from heaven to earth
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 to hear a prisoner’s groaning, to release those condemned to death,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 that they may proclaim the name of the LORD in Zion and praise Him in Jerusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 when peoples and kingdoms assemble to serve the LORD.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He has broken my strength on the way; He has cut short my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I say: “O my God, do not take me in the midst of my days! Your years go on through all generations.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 In the beginning You laid the foundations of the earth, and the heavens are the work of Your hands.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They will perish, but You remain; they will all wear out like a garment. Like clothing You will change them, and they will be passed on.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 But You remain the same, and Your years will never end.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The children of Your servants will dwell securely, and their descendants will be established before You.”
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
