Numbers 12

1 Then Miriam and Aaron criticized Moses because of the Cushite woman he had married, for he had taken a Cushite wife.

Och MirJam och Aaron talade emot Mose för hans hustrus skull, den Ethiopissan, som han till hustru tagit hade; derföre att han en Ethiopisso hade till hustru tagit;

2 “Does the LORD speak only through Moses?” they said. “Does He not also speak through us?” And the LORD heard this.

Och sade: Talar nu Herren allena genom Mose? Talar han ock icke genom oss? Och Herren hörde det.

3 Now Moses was a very humble man, more so than any man on the face of the earth.

Men Mose var en ganska saktmodig man, öfver alla menniskor på jordene.

4 And suddenly the LORD said to Moses, Aaron, and Miriam, “You three, come out to the Tent of Meeting.” So the three went out,

Och strax sade Herren till Mose, och till Aaron, och till MirJam: Går ut I tre intill vittnesbördsens tabernakel. Och de gingo alle tre ut.

5 and the LORD came down in a pillar of cloud, stood at the entrance to the Tent, and summoned Aaron and Miriam. When both of them had stepped forward,

Då kom Herren neder i molnstodene, och steg in i dörrena af tabernaklet, och kallade Aaron och MirJam; och de gingo både ut.

6 He said, “Hear now My words: If there is a prophet among you, I, the LORD, will reveal Myself to him in a vision; I will speak to him in a dream.

Och han sade: Hörer min ord; om någor är ibland eder en Herrans Prophet, honom vill jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm vill jag tala med honom.

7 But this is not so with My servant Moses; he is faithful in all My house.

Men icke så min tjenare Mose, hvilken uti mitt hela hus trogen är.

8 I speak with him face to face, clearly and not in riddles; he sees the form of the LORD. Why then were you unafraid to speak against My servant Moses?”

Munteliga talar jag med honom, och han ser Herran såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse. Hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose?

9 So the anger of the LORD burned against them, and He departed.

Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver dem, och han vände sig bort;

10 As the cloud lifted from above the Tent, suddenly Miriam became leprous, white as snow. Aaron turned toward her, saw that she was leprous,

Dertill gaf ock molnskyn sig ifrå tabernaklet. Och si, då var MirJam spitelsk såsom en snö; och Aaron vände sig till MirJam, och fick se att hon var spitelsk.

11 and said to Moses, “My lord, please do not hold against us this sin we have so foolishly committed.

Han sade till Mose: Ack min herre! lägg icke denna syndena på oss, i det vi hafve ovisliga gjort, och syndat;

12 Please do not let her be like a stillborn infant whose flesh is half consumed when he comes out of his mother’s womb.”

Att denna icke blifver såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifvet; det hafver allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött.

13 So Moses cried out to the LORD, “O God, please heal her!”

Då ropade Mose till Herran, och sade: Ack Gud! gör henne helbregda.

14 But the LORD answered Moses, “If her father had but spit in her face, would she not have been in disgrace for seven days? Let her be confined outside the camp for seven days; after that she may be brought back in.”

Herren sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utan lägret; sedan låt åter taga henne igen.

15 So Miriam was confined outside the camp for seven days, and the people did not move on until she was brought in again.

Så vardt då MirJam innelyckt i sju dagar utan lägret, och folket for ingen vägs fram bätter, intilldess MirJam vardt igen anammad.

16 After that, the people set out from Hazeroth and camped in the Wilderness of Paran.

Sedan drog folket ifrå Hazeroth, och lägrade sig uti den öknene Paran.