Mark 5
1 On the other side of the sea, they arrived in the region of the Gerasenes.
Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
2 As soon as Jesus got out of the boat, He was met by a man with an unclean spirit, who was coming from the tombs.
Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
3 This man had been living in the tombs and could no longer be restrained, even with chains.
han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
4 Though he was often bound with chains and shackles, he had broken the chains and shattered the shackles. Now there was no one with the strength to subdue him.
ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
5 Night and day in the tombs and in the mountains he kept crying out and cutting himself with stones.
Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
6 When the man saw Jesus from a distance, he ran and fell on his knees before Him.
När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
7 And he shouted in a loud voice, “What do You want with me, Jesus, Son of the Most High God? I beg You before God not to torture me!”
och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
8 For Jesus had already declared, “Come out of this man, you unclean spirit!”
Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
9 “What is your name?” Jesus asked. “My name is Legion,” he replied, “for we are many.”
Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
10 And he begged Jesus repeatedly not to send them out of that region.
Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
11 There on the nearby hillside a large herd of pigs was feeding.
Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
12 So the demons begged Jesus, “Send us to the pigs, so that we may enter them.”
Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
13 He gave them permission, and the unclean spirits came out and went into the pigs, and the herd of about two thousand rushed down the steep bank into the sea and drowned in the water.
Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
14 Those tending the pigs ran off and reported this in the town and countryside, and the people went out to see what had happened.
Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
15 When they came to Jesus, they saw the man who had been possessed by the legion of demons sitting there, clothed and in his right mind; and they were afraid.
När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
16 Those who had seen it described what had happened to the demon-possessed man and also to the pigs.
Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17 And the people began to beg Jesus to leave their region.
Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
18 As He was getting into the boat, the man who had been possessed by the demons begged to go with Him.
När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
19 But Jesus would not allow him. “Go home to your own people,” He said, “and tell them how much the Lord has done for you, and what mercy He has shown you.”
Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
20 So the man went away and began to proclaim throughout the Decapolis how much Jesus had done for him. And everyone was amazed.
Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
21 When Jesus had again crossed by boat to the other side, a large crowd gathered around Him beside the sea.
Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
22 A synagogue leader named Jairus arrived, and seeing Jesus, he fell at His feet
Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
23 and pleaded with Him urgently, “My little daughter is near death. Please come and place Your hands on her, so that she will be healed and live.”
och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
24 So Jesus went with him, and a large crowd followed and pressed around Him.
Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
25 And a woman was there who had suffered from bleeding for twelve years.
Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
26 She had borne much agony under the care of many physicians and had spent all she had, but to no avail. Instead, her condition had only grown worse.
och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
27 When the woman heard about Jesus, she came up through the crowd behind Him and touched His cloak.
Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
28 For she kept saying, “If only I touch His garments, I will be healed.”
Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
29 Immediately her bleeding stopped, and she sensed in her body that she was healed of her affliction.
Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
30 At once Jesus was aware that power had gone out from Him. Turning to the crowd, He asked, “Who touched My garments?”
Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
31 His disciples answered, “You can see the crowd pressing in on You, and yet You ask, ‘Who touched Me?’”
Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
32 But He kept looking around to see who had done this.
Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
33 Then the woman, knowing what had happened to her, came and fell down before Him trembling in fear, and she told Him the whole truth.
Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
34 “Daughter,” said Jesus, “your faith has healed you. Go in peace and be free of your affliction.”
Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
35 While He was still speaking, messengers from the house of Jairus arrived and said, “Your daughter is dead; why bother the Teacher anymore?”
Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
36 But Jesus overheard their conversation and said to Jairus, “Do not be afraid; just believe.”
Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
37 And He did not allow anyone to accompany Him except Peter, James, and John the brother of James.
Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
38 When they arrived at the house of the synagogue leader, Jesus saw the commotion and the people weeping and wailing loudly.
Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
39 He went inside and asked, “Why all this commotion and weeping? The child is not dead, but asleep.”
Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
40 And they laughed at Him. After He had put them all outside, He took the child’s father and mother and His own companions, and went in to see the child.
Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
41 Taking her by the hand, Jesus said, “Talitha koum!” which means, “Little girl, I say to you, get up!”
Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
42 Immediately the girl got up and began to walk around. She was twelve years old, and at once they were utterly astounded.
Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
43 Then Jesus gave strict orders that no one should know about this, and He told them to give her something to eat.
Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
