Luke 18
1 Then Jesus told them a parable about their need to pray at all times and not lose heart:
Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2 “In a certain town there was a judge who neither feared God nor respected men.
Han sade: "I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
3 And there was a widow in that town who kept appealing to him, ‘Give me justice against my adversary.’
I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
4 For a while he refused, but later he said to himself, ‘Though I neither fear God nor respect men,
Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
5 yet because this widow keeps pestering me, I will give her justice. Then she will stop wearing me out with her perpetual requests.’”
likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'"
6 And the Lord said, “Listen to the words of the unjust judge.
Och Herren tillade: "Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
7 Will not God bring about justice for His elect who cry out to Him day and night? Will He continue to defer their help?
Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
8 I tell you, He will promptly carry out justice on their behalf. Nevertheless, when the Son of Man comes, will He find faith on earth?”
Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?"
9 To some who trusted in their own righteousness and viewed others with contempt, He also told this parable:
Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
10 “Two men went up to the temple to pray. One was a Pharisee and the other a tax collector.
"Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
11 The Pharisee stood by himself and prayed, ‘God, I thank You that I am not like the other men—swindlers, evildoers, adulterers—or even like this tax collector.
Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12 I fast twice a week and pay tithes of all that I acquire.’
Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
13 But the tax collector stood at a distance, unwilling even to lift up his eyes to heaven. Instead, he beat his breast and said, ‘God, have mercy on me, a sinner!’
Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
14 I tell you, this man, rather than the Pharisee, went home justified. For everyone who exalts himself will be humbled, but the one who humbles himself will be exalted.”
Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."
15 Now people were even bringing their babies to Jesus for Him to place His hands on them. And when the disciples saw this, they rebuked those who brought them.
Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
16 But Jesus called the children to Him and said, “Let the little children come to Me, and do not hinder them! For the kingdom of God belongs to such as these.
Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
17 Truly I tell you, anyone who does not receive the kingdom of God like a little child will never enter it.”
Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin."
18 Then a certain ruler asked Him, “Good Teacher, what must I do to inherit eternal life?” (aiōnios g166)
Och en överhetsperson frågade honom och sade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?" (aiōnios g166)
19 “Why do you call Me good?” Jesus replied. “No one is good except God alone.
Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
20 You know the commandments: ‘Do not commit adultery, do not murder, do not steal, do not bear false witness, honor your father and mother.’”
Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'"
21 “All these I have kept from my youth,” he said.
Då svarade han: "Allt detta har jag hållit från min ungdom."
22 On hearing this, Jesus told him, “You still lack one thing: Sell everything you own and give to the poor, and you will have treasure in heaven. Then come, follow Me.”
När Jesus hörde detta, sade han till honom: "Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
23 But when the ruler heard this, he became very sad, because he was extremely wealthy.
Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
24 Seeing the man’s sadness, Jesus said, “How hard it is for the rich to enter the kingdom of God!
Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: "Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25 Indeed, it is easier for a camel to pass through the eye of a needle than for a rich man to enter the kingdom of God.”
Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
26 Those who heard this asked, “Who then can be saved?”
Då sade de som hörde detta: "Vem kan då bliva frälst?"
27 But Jesus said, “What is impossible with man is possible with God.”
Men han svarade: "Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud."
28 “Look,” said Peter, “we have left all we had to follow You.”
Då sade Petrus: "Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig."
29 “Truly I tell you,” Jesus replied, “no one who has left home or wife or brothers or parents or children for the sake of the kingdom of God
Han svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
31 Then Jesus took the Twelve aside and said to them, “Look, we are going up to Jerusalem, and everything the prophets have written about the Son of Man will be fulfilled.
Och han tog till sig de tolv och sade till dem: "Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
32 He will be delivered over to the Gentiles and will be mocked and insulted and spit upon.
Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
33 They will flog Him and kill Him, and on the third day He will rise again.”
och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen."
34 But the disciples did not understand any of these things. The meaning was hidden from them, and they did not comprehend what He was saying.
Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
35 As Jesus drew near to Jericho, a blind man was sitting beside the road, begging.
Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
36 When he heard the crowd going by, he asked what was happening.
När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
37 “Jesus of Nazareth is passing by,” they told him.
Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
38 So he called out, “Jesus, Son of David, have mercy on me!”
Då ropade han och sade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig."
39 Those who led the way admonished him to be silent, but he cried out all the louder, “Son of David, have mercy on me!”
Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: "Davids son, förbarma dig över mig."
40 Jesus stopped and directed that the man be brought to Him. When he had been brought near, Jesus asked him,
Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
41 “What do you want Me to do for you?” “Lord,” he said, “let me see again.”
"Vad vill du att jag skall göra dig?" Han svarade: "Herre, låt mig få min syn."
42 “Receive your sight!” Jesus replied. “Your faith has healed you.”
Jesus sade till honom: "Hav din syn; din tro har hjälpt dig."
43 Immediately he received his sight and followed Jesus, glorifying God. And all the people who saw this gave praise to God.
Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
