Luke 15
1 Now all the tax collectors and sinners were gathering around to listen to Jesus.
Och till honom gingo allehanda Publicaner och syndare, att de måtte höra honom.
2 So the Pharisees and scribes began to grumble: “This man welcomes sinners and eats with them.”
Och de Phariseer och Skriftlärde knorrade och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.
3 Then Jesus told them this parable:
Då sade han till dem denna liknelsen, sägandes:
4 “What man among you, if he has a hundred sheep and loses one of them, does not leave the ninety-nine in the pasture and go after the one that is lost, until he finds it?
Hvilken är den man ibland eder, som hafver hundrade får, och om han tappar bort ett af dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det som borto är, tilldess han finner det?
5 And when he finds it, he joyfully puts it on his shoulders,
Och då han hafver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.
6 comes home, and calls together his friends and neighbors to tell them, ‘Rejoice with me, for I have found my lost sheep!’
Och när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit mitt får, som borttappadt var.
7 In the same way, I tell you that there will be more joy in heaven over one sinner who repents than over ninety-nine righteous ones who do not need to repent.
Jag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen öfver en syndare den sig bättrar, mer än öfver nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöfva.
8 Or what woman who has ten silver coins and loses one of them does not light a lamp, sweep her house, and search carefully until she finds it?
Eller hvad qvinna är, som hafver tio penningar, om hon borttappar en af dem, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?
9 And when she finds it, she calls together her friends and neighbors to say, ‘Rejoice with me, for I have found my lost coin.’
Och då hon funnit hafver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannqvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit min penning, som jag tappat hade.
10 In the same way, I tell you, there is joy in the presence of God’s angels over one sinner who repents.”
Sammalunda, säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom öfver en syndare som sig bättrar.
11 Then Jesus said, “There was a man who had two sons.
Och han sade: En man hade två söner.
12 The younger son said to him, ‘Father, give me my share of the estate.’ So he divided his property between them.
Och den yngre af dem sade till fadren: Fader, få mig den parten af ägodelarna, som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan.
13 After a few days, the younger son got everything together and journeyed to a distant country, where he squandered his wealth in wild living.
Och icke många dagar derefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land; och der förfor han sina ägodelar, och lefde öfverflödeliga.
14 After he had spent all he had, a severe famine swept through that country, and he began to be in need.
Och sedan han allt förtärt hade, vardt en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd;
15 So he went and hired himself out to a citizen of that country, who sent him into his fields to feed the pigs.
Och gick bort, och gaf sig till en borgare der i landet; och han sände honom till sin afvelsgård, att han skulle sköta hans svin.
16 He longed to fill his belly with the pods the pigs were eating, but no one would give him a thing.
Då begärade han uppfylla sin buk med draf, der svinen med föddes; och honom gaf ingen.
17 Finally he came to his senses and said, ‘How many of my father’s hired servants have plenty of food? But here I am, starving to death!
Då besinnade han sig sjelf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafva bröd nog; och jag förgås här i hunger.
18 I will get up and go back to my father and say to him, “Father, I have sinned against heaven and against you.
Jag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig.
19 I am no longer worthy to be called your son. Make me like one of your hired servants.”’
Jag är icke nu värd kallas din son; gör mig såsom en af dina legodränger.
20 So he got up and went to his father. But while he was still in the distance, his father saw him and was filled with compassion. He ran to his son, embraced him, and kissed him.
Och så stod han upp, och kom till sin fader. Och då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och begynte varkunna sig öfver honom, och lopp emot honom, föll honom om halsen, och kysste honom.
21 The son declared, ‘Father, I have sinned against heaven and against you. I am no longer worthy to be called your son.’
Och sonen sade till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.
22 But the father said to his servants, ‘Quick! Bring the best robe and put it on him. Put a ring on his finger and sandals on his feet.
Då sade fadren till sina tjenare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom deruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.
23 Bring the fattened calf and kill it. Let us feast and celebrate.
Och hafver hit den gödda kalfven, och slagter honom; vi vilje äta, och göra oss glad.
24 For this son of mine was dead and is alive again! He was lost and is found!’ So they began to celebrate.
Ty denne min son var död, och hafver fått lif igen; han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.
25 Meanwhile the older son was in the field, and as he approached the house, he heard music and dancing.
Men den äldre hans son var ute på markene; och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas;
26 So he called one of the servants and asked what was going on.
Och kallade en af sina tjenare, och frågade honom, hvad det var.
27 ‘Your brother has returned,’ he said, ‘and your father has killed the fattened calf, because he has him back safe and sound.’
Då sade han till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slagta den gödda kalfven, att han hafver honom helbregda igen.
28 The older son became angry and refused to go in. So his father came out and pleaded with him.
Då vardt han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom.
29 But he answered his father, ‘Look, all these years I have served you and never disobeyed a commandment of yours. Yet you never gave me even a young goat so I could celebrate with my friends.
Svarade han, och sade till fadren: Si, jag tjenar dig i så mång år, och hafver aldrig gångit af ditt bud; och du gaf mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.
30 But when this son of yours returns from squandering your wealth with prostitutes, you kill the fattened calf for him!’
Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar hafver förtärt med skökor, hafver du till honom slagtat den gödda kalfven.
31 ‘Son, you are always with me,’ the father said, ‘and all that is mine is yours.
Då sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.
32 But it was fitting to celebrate and be glad, because this brother of yours was dead and is alive again; he was lost and is found.’”
Man måste nu glädjas och fröjdas; ty denne din broder var död, och fick lif igen; och var borttappad, och är igenfunnen.
