Lamentations 5
1 Remember, O LORD, what has happened to us. Look and see our disgrace!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance has been turned over to strangers, our houses to foreigners.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 We have become fatherless orphans; our mothers are widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We must buy the water we drink; our wood comes at a price.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 We are closely pursued; we are weary and find no rest.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 We submitted to Egypt and Assyria to get enough bread.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers sinned and are no more, but we bear their punishment.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Slaves rule over us; there is no one to deliver us from their hands.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 We get our bread at the risk of our lives because of the sword in the wilderness.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin is as hot as an oven with fever from our hunger.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Women have been ravished in Zion, virgins in the cities of Judah.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes have been hung up by their hands; elders receive no respect.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Young men toil at millstones; boys stagger under loads of wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 The elders have left the city gate; the young men have stopped their music.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Joy has left our hearts; our dancing has turned to mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The crown has fallen from our head. Woe to us, for we have sinned!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Because of this, our hearts are faint; because of these, our eyes grow dim—
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 because of Mount Zion, which lies desolate, patrolled by foxes.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 You, O LORD, reign forever; Your throne endures from generation to generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Why have You forgotten us forever? Why have You forsaken us for so long?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Restore us to Yourself, O LORD, so we may return; renew our days as of old,
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 unless You have utterly rejected us and remain angry with us beyond measure.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
