Lamentations 3
1 I am the man who has seen affliction under the rod of God’s wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He has driven me away and made me walk in darkness instead of light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Indeed, He keeps turning His hand against me all day long.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 He has worn away my flesh and skin; He has shattered my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He has besieged me and surrounded me with bitterness and hardship.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 He has made me dwell in darkness like those dead for ages.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He has walled me in so I cannot escape; He has weighed me down with chains.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Even when I cry out and plead for help, He shuts out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He has barred my ways with cut stones; He has made my paths crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 He is a bear lying in wait, a lion hiding in ambush.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 He forced me off my path and tore me to pieces; He left me without help.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He bent His bow and set me as the target for His arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He pierced my kidneys with His arrows.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I am a laughingstock to all my people; they mock me in song all day long.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He has filled me with bitterness; He has intoxicated me with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He has ground my teeth with gravel and trampled me in the dust.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 My soul has been deprived of peace; I have forgotten what prosperity is.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 So I say, “My strength has perished, along with my hope from the LORD.”
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Remember my affliction and wandering, the wormwood and the gall.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Surely my soul remembers and is humbled within me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Yet I call this to mind, and therefore I have hope:
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Because of the loving devotion of the LORD we are not consumed, for His mercies never fail.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 They are new every morning; great is Your faithfulness!
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 “The LORD is my portion,” says my soul, “therefore I will hope in Him.”
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 The LORD is good to those who wait for Him, to the soul who seeks Him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 It is good to wait quietly for the salvation of the LORD.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 It is good for a man to bear the yoke while he is still young.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Let him sit alone in silence, for God has disciplined him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Let him bury his face in the dust— perhaps there is still hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Let him offer his cheek to the one who would strike him; let him be filled with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord will not cast us off forever.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Even if He causes grief, He will show compassion according to His abundant loving devotion.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For He does not willingly afflict or grieve the sons of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To crush underfoot all the prisoners of the land,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 to deny a man justice before the Most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 to subvert a man in his lawsuit— of these the Lord does not approve.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who has spoken and it came to pass, unless the Lord has ordained it?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Do not both adversity and good come from the mouth of the Most High?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Why should any mortal man complain, in view of his sins?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us examine and test our ways, and turn back to the LORD.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our hearts and hands to God in heaven:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 “We have sinned and rebelled; You have not forgiven.”
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 You have covered Yourself in anger and pursued us; You have killed without pity.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 You have covered Yourself with a cloud that no prayer can pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 You have made us scum and refuse among the nations.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 All our enemies open their mouths against us.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Panic and pitfall have come upon us— devastation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Streams of tears flow from my eyes over the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 My eyes overflow unceasingly, without relief,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 until the LORD looks down from heaven and sees.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 My eyes bring grief to my soul because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Without cause my enemies hunted me like a bird.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They dropped me alive into a pit and cast stones upon me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 The waters flowed over my head, and I thought I was going to die.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 I called on Your name, O LORD, out of the depths of the Pit.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 You heard my plea: “Do not ignore my cry for relief.”
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 You drew near when I called on You; You said, “Do not be afraid.”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 You defend my cause, O Lord; You redeem my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 You have seen, O LORD, the wrong done to me; vindicate my cause!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 You have seen all their malice, all their plots against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 O LORD, You have heard their insults, all their plots against me—
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 the slander and murmuring of my assailants against me all day long.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 When they sit and when they rise, see how they mock me in song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 You will pay them back what they deserve, O LORD, according to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Put a veil of anguish over their hearts; may Your curse be upon them!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 You will pursue them in anger and exterminate them from under Your heavens, O LORD.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
