Job 9
1 Then Job answered:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Yes, I know that it is so, but how can a mortal be righteous before God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If one wished to contend with God, he could not answer Him one time out of a thousand.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 God is wise in heart and mighty in strength. Who has resisted Him and prospered?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 He moves mountains without their knowledge and overturns them in His anger.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 He shakes the earth from its place, so that its foundations tremble.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 He commands the sun not to shine; He seals off the stars.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 He alone stretches out the heavens and treads on the waves of the sea.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 He is the Maker of the Bear and Orion, of the Pleiades and the constellations of the south.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 He does great things beyond searching out, and wonders without number.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Were He to pass by me, I would not see Him; were He to move, I would not recognize Him.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 If He takes away, who can stop Him? Who dares to ask Him, ‘What are You doing?’
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 God does not restrain His anger; the helpers of Rahab cower beneath Him.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 How then can I answer Him or choose my arguments against Him?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 For even if I were right, I could not answer. I could only beg my Judge for mercy.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 If I summoned Him and He answered me, I do not believe He would listen to my voice.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 For He would crush me with a tempest and multiply my wounds without cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He does not let me catch my breath, but overwhelms me with bitterness.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If it is a matter of strength, He is indeed mighty! If it is a matter of justice, who can summon Him?
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Even if I were righteous, my mouth would condemn me; if I were blameless, it would declare me guilty.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Though I am blameless, I have no concern for myself; I despise my own life.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 It is all the same, and so I say, ‘He destroys both the blameless and the wicked.’
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 When the scourge brings sudden death, He mocks the despair of the innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 The earth is given into the hand of the wicked; He blindfolds its judges. If it is not He, then who is it?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 My days are swifter than a runner; they flee without seeing good.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They sweep by like boats of papyrus, like an eagle swooping down on its prey.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 If I were to say, ‘I will forget my complaint and change my expression and smile,’
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 I would still dread all my sufferings; I know that You will not acquit me.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Since I am already found guilty, why should I labor in vain?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 If I should wash myself with snow and cleanse my hands with lye,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 then You would plunge me into the pit, and even my own clothes would despise me.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 For He is not a man like me, that I can answer Him, that we can take each other to court.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Nor is there a mediator between us, to lay his hand upon us both.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Let Him remove His rod from me, so that His terror will no longer frighten me.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Then I would speak without fear of Him. But as it is, I am on my own.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
