Job 9
1 Then Job answered:
Job svarade och sade:
2 “Yes, I know that it is so, but how can a mortal be righteous before God?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 If one wished to contend with God, he could not answer Him one time out of a thousand.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 God is wise in heart and mighty in strength. Who has resisted Him and prospered?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 He moves mountains without their knowledge and overturns them in His anger.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 He shakes the earth from its place, so that its foundations tremble.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 He commands the sun not to shine; He seals off the stars.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 He alone stretches out the heavens and treads on the waves of the sea.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 He is the Maker of the Bear and Orion, of the Pleiades and the constellations of the south.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 He does great things beyond searching out, and wonders without number.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Were He to pass by me, I would not see Him; were He to move, I would not recognize Him.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 If He takes away, who can stop Him? Who dares to ask Him, ‘What are You doing?’
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 God does not restrain His anger; the helpers of Rahab cower beneath Him.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 How then can I answer Him or choose my arguments against Him?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 For even if I were right, I could not answer. I could only beg my Judge for mercy.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 If I summoned Him and He answered me, I do not believe He would listen to my voice.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 For He would crush me with a tempest and multiply my wounds without cause.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 He does not let me catch my breath, but overwhelms me with bitterness.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 If it is a matter of strength, He is indeed mighty! If it is a matter of justice, who can summon Him?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Even if I were righteous, my mouth would condemn me; if I were blameless, it would declare me guilty.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Though I am blameless, I have no concern for myself; I despise my own life.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 It is all the same, and so I say, ‘He destroys both the blameless and the wicked.’
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 When the scourge brings sudden death, He mocks the despair of the innocent.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 The earth is given into the hand of the wicked; He blindfolds its judges. If it is not He, then who is it?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 My days are swifter than a runner; they flee without seeing good.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 They sweep by like boats of papyrus, like an eagle swooping down on its prey.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 If I were to say, ‘I will forget my complaint and change my expression and smile,’
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 I would still dread all my sufferings; I know that You will not acquit me.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Since I am already found guilty, why should I labor in vain?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 If I should wash myself with snow and cleanse my hands with lye,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 then You would plunge me into the pit, and even my own clothes would despise me.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 For He is not a man like me, that I can answer Him, that we can take each other to court.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Nor is there a mediator between us, to lay his hand upon us both.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Let Him remove His rod from me, so that His terror will no longer frighten me.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Then I would speak without fear of Him. But as it is, I am on my own.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
