Job 8
1 Then Bildad the Shuhite replied:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 “How long will you go on saying such things? The words of your mouth are a blustering wind.
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Does God pervert justice? Does the Almighty pervert what is right?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 When your children sinned against Him, He gave them over to their rebellion.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 But if you would earnestly seek God and ask the Almighty for mercy,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 if you are pure and upright, even now He will rouse Himself on your behalf and restore your righteous estate.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Though your beginnings were modest, your latter days will flourish.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Please inquire of past generations and consider the discoveries of their fathers.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 For we were born yesterday and know nothing; our days on earth are but a shadow.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Will they not teach you and tell you, and speak from their understanding?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Does papyrus grow where there is no marsh? Do reeds flourish without water?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 While the shoots are still uncut, they dry up quicker than grass.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Such is the destiny of all who forget God; so the hope of the godless will perish.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 His confidence is fragile; his security is in a spider’s web.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 He leans on his web, but it gives way; he holds fast, but it does not endure.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 He is a well-watered plant in the sunshine, spreading its shoots over the garden.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 His roots wrap around the rock heap; he looks for a home among the stones.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 If he is uprooted from his place, it will disown him, saying, ‘I never saw you.’
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Surely this is the joy of his way; yet others will spring from the dust.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Behold, God does not reject the blameless, nor will He strengthen the hand of evildoers.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 He will yet fill your mouth with laughter, and your lips with a shout of joy.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Your enemies will be clothed in shame, and the tent of the wicked will be no more.”
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
