Job 6
1 Then Job replied:
Då tog Job till orda och sade:
2 “If only my grief could be weighed and placed with my calamity on the scales.
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 For then it would outweigh the sand of the seas— no wonder my words have been rash.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 For the arrows of the Almighty have pierced me; my spirit drinks in their poison; the terrors of God are arrayed against me.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Does a wild donkey bray over fresh grass, or an ox low over its fodder?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Is tasteless food eaten without salt, or is there flavor in the white of an egg?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 My soul refuses to touch them; they are loathsome food to me.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 If only my request were granted and God would fulfill my hope:
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 that God would be willing to crush me, to unleash His hand and cut me off!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 It still brings me comfort, and joy through unrelenting pain, that I have not denied the words of the Holy One.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 What strength do I have, that I should still hope? What is my future, that I should be patient?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Is my strength like that of stone, or my flesh made of bronze?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Is there any help within me now that success is driven from me?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 A despairing man should have the kindness of his friend, even if he forsakes the fear of the Almighty.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 But my brothers are as faithless as wadis, as seasonal streams that overflow,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 darkened because of the ice and the inflow of melting snow,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 but ceasing in the dry season and vanishing from their channels in the heat.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Caravans turn aside from their routes; they go into the wasteland and perish.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 The caravans of Tema look for water; the travelers of Sheba hope to find it.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 They are confounded because they had hoped; their arrival brings disappointment.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 For now you are of no help; you see terror, and you are afraid.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Have I ever said, ‘Give me something; offer me a bribe from your wealth;
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 deliver me from the hand of the enemy; redeem me from the grasp of the ruthless’?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Teach me, and I will be silent. Help me understand how I have erred.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 How painful are honest words! But what does your argument prove?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Do you intend to correct my words, and treat as wind my cry of despair?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 You would even cast lots for an orphan and barter away your friend.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 But now, please look at me. Would I lie to your face?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Reconsider; do not be unjust. Reconsider, for my righteousness is at stake.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Is there iniquity on my tongue? Can my mouth not discern malice?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
