Job 6
1 Then Job replied:
Job svarade, och sade:
2 “If only my grief could be weighed and placed with my calamity on the scales.
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 For then it would outweigh the sand of the seas— no wonder my words have been rash.
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 For the arrows of the Almighty have pierced me; my spirit drinks in their poison; the terrors of God are arrayed against me.
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 Does a wild donkey bray over fresh grass, or an ox low over its fodder?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 Is tasteless food eaten without salt, or is there flavor in the white of an egg?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 My soul refuses to touch them; they are loathsome food to me.
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 If only my request were granted and God would fulfill my hope:
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 that God would be willing to crush me, to unleash His hand and cut me off!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 It still brings me comfort, and joy through unrelenting pain, that I have not denied the words of the Holy One.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 What strength do I have, that I should still hope? What is my future, that I should be patient?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 Is my strength like that of stone, or my flesh made of bronze?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 Is there any help within me now that success is driven from me?
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 A despairing man should have the kindness of his friend, even if he forsakes the fear of the Almighty.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 But my brothers are as faithless as wadis, as seasonal streams that overflow,
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 darkened because of the ice and the inflow of melting snow,
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 but ceasing in the dry season and vanishing from their channels in the heat.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Caravans turn aside from their routes; they go into the wasteland and perish.
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 The caravans of Tema look for water; the travelers of Sheba hope to find it.
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 They are confounded because they had hoped; their arrival brings disappointment.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 For now you are of no help; you see terror, and you are afraid.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 Have I ever said, ‘Give me something; offer me a bribe from your wealth;
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 deliver me from the hand of the enemy; redeem me from the grasp of the ruthless’?
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Teach me, and I will be silent. Help me understand how I have erred.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 How painful are honest words! But what does your argument prove?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 Do you intend to correct my words, and treat as wind my cry of despair?
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 You would even cast lots for an orphan and barter away your friend.
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 But now, please look at me. Would I lie to your face?
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 Reconsider; do not be unjust. Reconsider, for my righteousness is at stake.
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 Is there iniquity on my tongue? Can my mouth not discern malice?
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
