Job 39
1 “Do you know when mountain goats give birth? Have you watched the doe bear her fawn?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Can you count the months they are pregnant? Do you know the time they give birth?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 They crouch down and bring forth their young; they deliver their newborn.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Their young ones thrive and grow up in the open field; they leave and do not return.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Who set the wild donkey free? Who released the swift donkey from the harness?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 I made the wilderness his home and the salt flats his dwelling.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 He scorns the tumult of the city and never hears the shouts of a driver.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 He roams the mountains for pasture, searching for any green thing.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Will the wild ox consent to serve you? Will he stay by your manger at night?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Can you hold him to the furrow with a harness? Will he plow the valleys behind you?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Can you rely on his great strength? Will you leave your hard work to him?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Can you trust him to bring in your grain and gather it to your threshing floor?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 The wings of the ostrich flap joyfully, but cannot match the pinions and feathers of the stork.
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 For she leaves her eggs on the ground and lets them warm in the sand.
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 She forgets that a foot may crush them, or a wild animal may trample them.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 She treats her young harshly, as if not her own, with no concern that her labor was in vain.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 For God has deprived her of wisdom; He has not endowed her with understanding.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Yet when she proudly spreads her wings, she laughs at the horse and its rider.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Do you give strength to the horse or adorn his neck with a mane?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Do you make him leap like a locust, striking terror with his proud snorting?
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 He paws in the valley and rejoices in his strength; he charges into battle.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 He laughs at fear, frightened of nothing; he does not turn back from the sword.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 A quiver rattles at his side, along with a flashing spear and lance.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Trembling with excitement, he devours the distance; he cannot stand still when the ram’s horn sounds.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 At the blast of the horn, he snorts with fervor. He catches the scent of battle from afar— the shouts of captains and the cry of war.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 Does the hawk take flight by your understanding and spread his wings toward the south?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Does the eagle soar at your command and make his nest on high?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 He dwells on a cliff and lodges there; his stronghold is on a rocky crag.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 From there he spies out food; his eyes see it from afar.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 His young ones feast on blood; and where the slain are, there he is.”
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
