Job 37
1 “At this my heart also pounds and leaps from its place.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Listen closely to the thunder of His voice and the rumbling that comes from His mouth.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 He unleashes His lightning beneath the whole sky and sends it to the ends of the earth.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Then there comes a roaring sound; He thunders with His majestic voice. He does not restrain the lightning when His voice resounds.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 God thunders wondrously with His voice; He does great things we cannot comprehend.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 For He says to the snow, ‘Fall on the earth,’ and to the gentle rain, ‘Pour out a mighty downpour.’
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 He seals up the hand of every man, so that all men may know His work.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 The wild animals enter their lairs; they settle down in their dens.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 The tempest comes from its chamber, and the cold from the driving north winds.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 By the breath of God the ice is formed and the watery expanses are frozen.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 He loads the clouds with moisture; He scatters His lightning through them.
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 They swirl about, whirling at His direction, accomplishing all that He commands over the face of all the earth.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Whether for punishment or for His land, He accomplishes this in His loving devotion.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Listen to this, O Job; stand still and consider the wonders of God.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Do you know how God dispatches the clouds or makes the lightning flash?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Do you understand how the clouds float, those wonders of Him who is perfect in knowledge?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 You whose clothes get hot when the land lies hushed under the south wind,
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 can you, like Him, spread out the skies to reflect the heat like a mirror of bronze?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Teach us what we should say to Him; we cannot draw up our case when our faces are in darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Should He be told that I want to speak? Would a man ask to be swallowed up?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Now no one can gaze at the sun when it is bright in the skies after the wind has swept them clean.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Out of the north He comes in golden splendor; awesome majesty surrounds Him.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 The Almighty is beyond our reach; He is exalted in power! In His justice and great righteousness He does not oppress.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Therefore, men fear Him, for He is not partial to the wise in heart.”
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
