Job 31
1 “I have made a covenant with my eyes. How then could I gaze with desire at a virgin?
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 For what is the allotment of God from above, or the heritage from the Almighty on high?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Does not disaster come to the unjust and calamity to the workers of iniquity?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Does He not see my ways and count my every step?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 If I have walked in falsehood or my foot has rushed to deceit,
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 let God weigh me with honest scales, that He may know my integrity.
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If my steps have turned from the path, if my heart has followed my eyes, or if impurity has stuck to my hands,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 then may another eat what I have sown, and may my crops be uprooted.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart has been enticed by my neighbor’s wife, or I have lurked at his door,
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 then may my own wife grind grain for another, and may other men sleep with her.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For that would be a heinous crime, an iniquity to be judged.
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 For it is a fire that burns down to Abaddon; it would root out my entire harvest.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I have rejected the cause of my manservant or maidservant when they made a complaint against me,
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 what will I do when God rises to judge? How will I answer when called to account?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Did not He who made me in the womb also make them? Did not the same One form us in the womb?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 If I have denied the desires of the poor or allowed the widow’s eyes to fail,
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 if I have eaten my morsel alone, not sharing it with the fatherless—
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 though from my youth I reared him as would a father, and from my mother’s womb I guided the widow—
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 if I have seen one perish for lack of clothing, or a needy man without a cloak,
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 if his heart has not blessed me for warming him with the fleece of my sheep,
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 if I have lifted up my hand against the fatherless because I saw that I had support in the gate,
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 then may my arm fall from my shoulder and be torn from its socket.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For calamity from God terrifies me, and His splendor I cannot overpower.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I have put my trust in gold or called pure gold my security,
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 if I have rejoiced in my great wealth because my hand had gained so much,
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 if I have beheld the sun in its radiance or the moon moving in splendor,
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 so that my heart was secretly enticed and my hand threw a kiss from my mouth,
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 this would also be an iniquity to be judged, for I would have denied God on high.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 If I have rejoiced in my enemy’s ruin, or exulted when evil befell him—
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 I have not allowed my mouth to sin by asking for his life with a curse—
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 if the men of my house have not said, ‘Who is there who has not had his fill?’—
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 but no stranger had to lodge on the street, for my door has been open to the traveler—
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 if I have covered my transgressions like Adam by hiding my guilt in my heart,
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 because I greatly feared the crowds and the contempt of the clans terrified me, so that I kept silent and would not go outside—
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 (Oh, that I had one to hear me! Here is my signature. Let the Almighty answer me; let my accuser compose an indictment.
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 Surely I would carry it on my shoulder and wear it like a crown.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 I would give account of all my steps; I would approach Him like a prince.)—
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 if my land cries out against me and its furrows weep together,
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 if I have devoured its produce without payment or broken the spirit of its tenants,
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 then let briers grow instead of wheat and stinkweed instead of barley.” Thus conclude the words of Job.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
