Job 27
1 Job continued his discourse:
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “As surely as God lives, who has deprived me of justice— the Almighty, who has embittered my soul—
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 as long as my breath is still within me and the breath of God remains in my nostrils,
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 my lips will not speak wickedness, and my tongue will not utter deceit.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 I will never say that you are right; I will maintain my integrity until I die.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 I will cling to my righteousness and never let go. As long as I live, my conscience will not accuse me.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 May my enemy be like the wicked and my opponent like the unjust.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what is the hope of the godless when he is cut off, when God takes away his life?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Will God hear his cry when distress comes upon him?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Will he delight in the Almighty? Will he call upon God at all times?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 I will instruct you in the power of God. I will not conceal the ways of the Almighty.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Surely all of you have seen it for yourselves. Why then do you keep up this empty talk?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 This is the wicked man’s portion from God— the heritage the ruthless receive from the Almighty.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Though his sons are many, they are destined for the sword; and his offspring will never have enough food.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 His survivors will be buried by the plague, and their widows will not weep for them.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Though he heaps up silver like dust and piles up a wardrobe like clay,
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 what he lays up, the righteous will wear, and his silver will be divided by the innocent.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 The house he built is like a moth’s cocoon, like a hut set up by a watchman.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 He lies down wealthy, but will do so no more; when he opens his eyes, all is gone.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Terrors overtake him like a flood; a tempest sweeps him away in the night.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 The east wind carries him away, and he is gone; it sweeps him out of his place.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 It hurls itself against him without mercy as he flees headlong from its power.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 It claps its hands at him and hisses him out of his place.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
