Job 26
1 Then Job answered:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “How you have helped the powerless and saved the arm that is feeble!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 How you have counseled the unwise and provided fully sound insight!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 To whom have you uttered these words? And whose spirit spoke through you?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 The dead tremble— those beneath the waters and those who dwell in them.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 He stretches out the north over empty space; He hangs the earth upon nothing.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 He wraps up the waters in His clouds, yet the clouds do not burst under their own weight.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 He covers the face of the full moon, spreading over it His cloud.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 He has inscribed a horizon on the face of the waters at the boundary between light and darkness.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 The foundations of heaven quake, astounded at His rebuke.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 By His power He stirred the sea; by His understanding He shattered Rahab.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 By His breath the skies were cleared; His hand pierced the fleeing serpent.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Indeed, these are but the fringes of His ways; how faint is the whisper we hear of Him! Who then can understand the thunder of His power?”
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
