Job 21
1 Then Job answered:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Listen carefully to my words; let this be your consolation to me.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Bear with me while I speak; then, after I have spoken, you may go on mocking.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Is my complaint against a man? Then why should I not be impatient?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Look at me and be appalled; put your hand over your mouth.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 When I remember, terror takes hold, and my body trembles in horror.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Why do the wicked live on, growing old and increasing in power?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their descendants are established around them, and their offspring before their eyes.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their homes are safe from fear; no rod of punishment from God is upon them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Their bulls breed without fail; their cows bear calves and do not miscarry.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send forth their little ones like a flock; their children skip about,
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 singing to the tambourine and lyre and making merry at the sound of the flute.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Yet they say to God: ‘Leave us alone! For we have no desire to know Your ways.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Who is the Almighty, that we should serve Him, and what would we gain if we pray to Him?’
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Still, their prosperity is not in their own hands, so I stay far from the counsel of the wicked.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How often is the lamp of the wicked put out? Does disaster come upon them? Does God, in His anger, apportion destruction?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Are they like straw before the wind, like chaff swept away by a storm?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 It is said that God lays up one’s punishment for his children. Let God repay the man himself, so he will know it.
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Let his eyes see his own destruction; let him drink for himself the wrath of the Almighty.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For what does he care about his household after him, when the number of his months has run out?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Can anyone teach knowledge to God, since He judges those on high?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 One man dies full of vigor, completely secure and at ease.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 His body is well nourished, and his bones are rich with marrow.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Yet another man dies in the bitterness of his soul, having never tasted prosperity.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 But together they lie down in the dust, and worms cover them both.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Behold, I know your thoughts full well, the schemes by which you would wrong me.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For you say, ‘Where now is the nobleman’s house, and where are the tents in which the wicked dwell?’
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Have you never asked those who travel the roads? Do you not accept their reports?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Indeed, the evil man is spared from the day of calamity, delivered from the day of wrath.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who denounces his behavior to his face? Who repays him for what he has done?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 He is carried to the grave, and watch is kept over his tomb.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 The clods of the valley are sweet to him; everyone follows behind him, and those before him are without number.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 So how can you comfort me with empty words? For your answers remain full of falsehood.”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
