Job 21
1 Then Job answered:
Job svarade och sade:
2 “Listen carefully to my words; let this be your consolation to me.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Bear with me while I speak; then, after I have spoken, you may go on mocking.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Is my complaint against a man? Then why should I not be impatient?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Look at me and be appalled; put your hand over your mouth.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 When I remember, terror takes hold, and my body trembles in horror.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Why do the wicked live on, growing old and increasing in power?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Their descendants are established around them, and their offspring before their eyes.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Their homes are safe from fear; no rod of punishment from God is upon them.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Their bulls breed without fail; their cows bear calves and do not miscarry.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 They send forth their little ones like a flock; their children skip about,
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 singing to the tambourine and lyre and making merry at the sound of the flute.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Yet they say to God: ‘Leave us alone! For we have no desire to know Your ways.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Who is the Almighty, that we should serve Him, and what would we gain if we pray to Him?’
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Still, their prosperity is not in their own hands, so I stay far from the counsel of the wicked.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 How often is the lamp of the wicked put out? Does disaster come upon them? Does God, in His anger, apportion destruction?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Are they like straw before the wind, like chaff swept away by a storm?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 It is said that God lays up one’s punishment for his children. Let God repay the man himself, so he will know it.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Let his eyes see his own destruction; let him drink for himself the wrath of the Almighty.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 For what does he care about his household after him, when the number of his months has run out?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Can anyone teach knowledge to God, since He judges those on high?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 One man dies full of vigor, completely secure and at ease.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 His body is well nourished, and his bones are rich with marrow.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Yet another man dies in the bitterness of his soul, having never tasted prosperity.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 But together they lie down in the dust, and worms cover them both.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Behold, I know your thoughts full well, the schemes by which you would wrong me.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 For you say, ‘Where now is the nobleman’s house, and where are the tents in which the wicked dwell?’
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Have you never asked those who travel the roads? Do you not accept their reports?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Indeed, the evil man is spared from the day of calamity, delivered from the day of wrath.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Who denounces his behavior to his face? Who repays him for what he has done?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 He is carried to the grave, and watch is kept over his tomb.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 The clods of the valley are sweet to him; everyone follows behind him, and those before him are without number.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 So how can you comfort me with empty words? For your answers remain full of falsehood.”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
