< Job 19 >
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “How long will you torment me and crush me with your words?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Ten times now you have reproached me; you shamelessly mistreat me.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Even if I have truly gone astray, my error concerns me alone.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 If indeed you would exalt yourselves above me and use my disgrace against me,
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 then understand that it is God who has wronged me and drawn His net around me.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Though I cry out, ‘Violence!’ I get no response; though I call for help, there is no justice.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 He has blocked my way so I cannot pass; He has veiled my paths with darkness.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 He has stripped me of my honor and removed the crown from my head.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 He tears me down on every side until I am gone; He uproots my hope like a tree.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 His anger burns against me, and He counts me among His enemies.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 His troops advance together; they construct a ramp against me and encamp around my tent.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 He has removed my brothers from me; my acquaintances have abandoned me.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 My kinsmen have failed me, and my friends have forgotten me.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 My guests and maidservants count me as a stranger; I am a foreigner in their sight.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 I call for my servant, but he does not answer, though I implore him with my own mouth.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 My breath is repulsive to my wife, and I am loathsome to my own family.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Even little boys scorn me; when I appear, they deride me.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 All my best friends despise me, and those I love have turned against me.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 My skin and flesh cling to my bones; I have escaped by the skin of my teeth.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 Have pity on me, my friends, have pity, for the hand of God has struck me.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Why do you persecute me as God does? Will you never get enough of my flesh?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 I wish that my words were recorded and inscribed in a book,
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 by an iron stylus on lead, or chiseled in stone forever.
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 But I know that my Redeemer lives, and in the end He will stand upon the earth.
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 Even after my skin has been destroyed, yet in my flesh I will see God.
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 I will see Him for myself; my eyes will behold Him, and not as a stranger. How my heart yearns within me!
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 If you say, ‘Let us persecute him, since the root of the matter lies with him,’
Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 then you should fear the sword yourselves, because wrath brings punishment by the sword, so that you may know there is a judgment.”
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.