Job 18
1 Then Bildad the Shuhite replied:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “How long until you end these speeches? Show some sense, and then we can talk.
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Why are we regarded as cattle, as stupid in your sight?
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 You who tear yourself in anger— should the earth be forsaken on your account, or the rocks be moved from their place?
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Indeed, the lamp of the wicked is extinguished; the flame of his fire does not glow.
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 The light in his tent grows dark, and the lamp beside him goes out.
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 His vigorous stride is shortened, and his own schemes trip him up.
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 For his own feet lead him into a net, and he wanders into its mesh.
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 A trap seizes his heel; a snare grips him.
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 A noose is hidden in the ground, and a trap lies in his path.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Terrors frighten him on every side and harass his every step.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 His strength is depleted, and calamity is ready at his side.
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 It devours patches of his skin; the firstborn of death devours his limbs.
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 He is torn from the shelter of his tent and is marched off to the king of terrors.
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 Fire resides in his tent; burning sulfur rains down on his dwelling.
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 The roots beneath him dry up, and the branches above him wither away.
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 The memory of him perishes from the earth, and he has no name in the land.
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 He is driven from light into darkness and is chased from the inhabited world.
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 He has no offspring or posterity among his people, no survivor where he once lived.
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Those in the west are appalled at his fate, while those in the east tremble in horror.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Surely such is the dwelling of the wicked and the place of one who does not know God.”
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
