< Job 13 >
1 “Indeed, my eyes have seen all this; my ears have heard and understood.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 What you know, I also know; I am not inferior to you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Yet I desire to speak to the Almighty and argue my case before God.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 You, however, smear with lies; you are all worthless physicians.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 If only you would remain silent; for that would be your wisdom!
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hear now my argument, and listen to the plea of my lips.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Will you speak wickedly on God’s behalf or speak deceitfully for Him?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Would you show Him partiality or argue in His defense?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Would it be well when He examined you? Could you deceive Him like a man?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Surely He would rebuke you if you secretly showed partiality.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Would His majesty not terrify you? Would the dread of Him not fall upon you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Your maxims are proverbs of ashes; your defenses are defenses of clay.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Be silent, and I will speak. Then let come to me what may.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Why do I put myself at risk and take my life in my own hands?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Though He slay me, I will hope in Him. I will still defend my ways to His face.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Moreover, this will be my salvation, for no godless man can appear before Him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Listen carefully to my words; let my declaration ring in your ears.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Behold, now that I have prepared my case, I know that I will be vindicated.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Can anyone indict me? If so, I will be silent and die.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only grant these two things to me, so that I need not hide from You:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Withdraw Your hand from me, and do not let Your terror frighten me.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Then call me, and I will answer, or let me speak, and You can reply.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many are my iniquities and sins? Reveal to me my transgression and sin.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Why do You hide Your face and consider me as Your enemy?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Would You frighten a windblown leaf? Would You chase after dry chaff?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 For You record bitter accusations against me and bequeath to me the iniquities of my youth.
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 You put my feet in the stocks and stand watch over all my paths; You set a limit for the soles of my feet.
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 So man wastes away like something rotten, like a moth-eaten garment.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!