Job 13
1 “Indeed, my eyes have seen all this; my ears have heard and understood.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What you know, I also know; I am not inferior to you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Yet I desire to speak to the Almighty and argue my case before God.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 You, however, smear with lies; you are all worthless physicians.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 If only you would remain silent; for that would be your wisdom!
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear now my argument, and listen to the plea of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will you speak wickedly on God’s behalf or speak deceitfully for Him?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Would you show Him partiality or argue in His defense?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Would it be well when He examined you? Could you deceive Him like a man?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Surely He would rebuke you if you secretly showed partiality.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Would His majesty not terrify you? Would the dread of Him not fall upon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your maxims are proverbs of ashes; your defenses are defenses of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Be silent, and I will speak. Then let come to me what may.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Why do I put myself at risk and take my life in my own hands?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Though He slay me, I will hope in Him. I will still defend my ways to His face.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 Moreover, this will be my salvation, for no godless man can appear before Him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Listen carefully to my words; let my declaration ring in your ears.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Behold, now that I have prepared my case, I know that I will be vindicated.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Can anyone indict me? If so, I will be silent and die.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Only grant these two things to me, so that I need not hide from You:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Withdraw Your hand from me, and do not let Your terror frighten me.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call me, and I will answer, or let me speak, and You can reply.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are my iniquities and sins? Reveal to me my transgression and sin.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Why do You hide Your face and consider me as Your enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Would You frighten a windblown leaf? Would You chase after dry chaff?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For You record bitter accusations against me and bequeath to me the iniquities of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 You put my feet in the stocks and stand watch over all my paths; You set a limit for the soles of my feet.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 So man wastes away like something rotten, like a moth-eaten garment.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
