Genesis 25
1 Now Abraham had taken another wife, named Keturah,
Abraham tog åter ena hustru, hon het Ketura.
2 and she bore him Zimran, Jokshan, Medan, Midian, Ishbak, and Shuah.
Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jisbak och Suah.
3 Jokshan was the father of Sheba and Dedan. And the sons of Dedan were the Asshurites, the Letushites, and the Leummites.
Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn voro Assurim, Letusim och Leummim.
4 The sons of Midian were Ephah, Epher, Hanoch, Abida, and Eldaah. All these were descendants of Keturah.
Midians barn voro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa; desse äro alle Ketura barn.
5 Abraham left everything he owned to Isaac.
Men Abraham gaf allt sitt gods Isaac.
6 But while he was still alive, Abraham gave gifts to the sons of his concubines and sent them away from his son Isaac to the land of the east.
Men de barnen, som han hade af frillorna, gaf han skänker, och lät dem fara ifrå sin son Isaac, medan han än lefde, öster ut i österlanden.
7 Abraham lived a total of 175 years.
Men Abrahams ålder, som han lefde, var hundrade fem och sjutio år.
8 And at a ripe old age he breathed his last and died, old and contented, and was gathered to his people.
Och blef sjuk, och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och lefvande mätter var; och vardt samlad till sitt folk.
9 His sons Isaac and Ishmael buried him in the cave of Machpelah near Mamre, in the field of Ephron son of Zohar the Hittite.
Och honom begrofvo hans söner, Isaac och Ismael, i den dubbelkulone, på Ephrons åker, Zoars Hetheens sons, som ligger emot Mamre;
10 This was the field that Abraham had bought from the Hittites. Abraham was buried there with his wife Sarah.
I den markene, som Abraham köpt hade af Hets barnom: Der är Abraham begrafven med Sara sine hustru.
11 After Abraham’s death, God blessed his son Isaac, who lived near Beer-lahai-roi.
Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isaac; och han bodde vid den brunnen, som kallades dens lefvandes och seendes.
12 This is the account of Abraham’s son Ishmael, whom Hagar the Egyptian, Sarah’s maidservant, bore to Abraham.
Detta är Ismaels Abrahams sons slägt, som Hagar, Saras tjensteqvinna af Egypten, födde honom.
13 These are the names of the sons of Ishmael in the order of their birth: Nebaioth the firstborn of Ishmael, then Kedar, Adbeel, Mibsam,
Och detta är Ismaels barns namn, der deras slägte hafva namn af: Ismaels förste son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam,
14 Mishma, Dumah, Massa,
Misma, Duma, Massa,
15 Hadad, Tema, Jetur, Naphish, and Kedemah.
Hadar, Thema, Jethur, Naphis och Kedma.
16 These were the sons of Ishmael, and these were their names by their villages and encampments—twelve princes of their tribes.
Desse äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer, tolf förstar.
17 Ishmael lived a total of 137 years. Then he breathed his last and died, and was gathered to his people.
Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och tretio år; och han vardt sjuk och dödde, och vardt samkad intill sitt folk.
18 Ishmael’s descendants settled from Havilah to Shur, which is near the border of Egypt as you go toward Asshur. And they lived in hostility toward all their brothers.
Men han bodde ifrå Hevila in till Zur emot Egypten, när man går till Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder.
19 This is the account of Abraham’s son Isaac. Abraham became the father of Isaac,
Detta är Isaacs Abrahams sons slägte: Abraham födde Isaac.
20 and Isaac was forty years old when he married Rebekah, the daughter of Bethuel the Aramean from Paddan-aram and the sister of Laban the Aramean.
Men Isaac var fyratio år gammal, då han tog Rebecka till hustru, Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster.
21 Later, Isaac prayed to the LORD on behalf of his wife, because she was barren. And the LORD heard his prayer, and his wife Rebekah conceived.
Men Isaac bad Herran för sine hustru, ty hon var ofruktsam; och Herren hörde honom, och Rebecka hans hustru vardt hafvande.
22 But the children inside her struggled with each other, and she said, “Why is this happening to me?” So Rebekah went to inquire of the LORD,
Och barnen stötte sig med hvarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hvi är jag då vorden hafvandes? Och gick bort till att fråga Herran.
23 and He declared to her: “Two nations are in your womb, and two peoples from within you will be separated; one people will be stronger than the other, and the older will serve the younger.”
Och Herran sade till henne: Tu folk äro i dino lifve, och tveggehanda folk skola skiljas utaf dino lifve: Och det ena folket skall öfvervinna det andra, och den större skall tjena den mindre.
24 When her time came to give birth, there were indeed twins in her womb.
Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då voro tvillingar i hennes lifve.
25 The first one came out red, covered with hair like a fur coat; so they named him Esau.
Den förste, som utkom, var röd och luden som ett skin: Och de kallade honom Esau.
26 After this, his brother came out grasping Esau’s heel; so he was named Jacob. And Isaac was sixty years old when the twins were born.
Straxt derefter kom hans broder ut, han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal var Isaac, då de vordo födde.
27 When the boys grew up, Esau became a skillful hunter, a man of the field, while Jacob was a quiet man who stayed at home.
Och då drängarne vordo store, vardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll.
28 Because Isaac had a taste for wild game, he loved Esau; but Rebekah loved Jacob.
Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans vede; men Rebecka hade Jacob kär.
29 One day, while Jacob was cooking some stew, Esau came in from the field and was famished.
Och Jacob kokade en rätt; då kom Esau af markene, och var trötter;
30 He said to Jacob, “Let me eat some of that red stew, for I am famished.” (That is why he was also called Edom.)
Och sade till Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom, ty jag är trötter: Deraf heter han Edom.
31 “First sell me your birthright,” Jacob replied.
Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt.
32 “Look,” said Esau, “I am about to die, so what good is a birthright to me?”
Esau svarade: Si, jag måste dock dö: Hvad varder mig den förstfödslorätten nyttig?
33 “Swear to me first,” Jacob said. So Esau swore to Jacob and sold him the birthright.
Jacob sade: Så svär mig i dag. Och han svor honom: Och sålde så Jacob sin förstfödslorätt.
34 Then Jacob gave some bread and lentil stew to Esau, who ate and drank and then got up and went away. Thus Esau despised his birthright.
Då gaf Jacob honom bröd och den grynvällingen, och han åt och drack, och stod upp, och gick dädan. Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt.
