Ecclesiastes 4
1 Again I looked, and I considered all the oppression taking place under the sun. I saw the tears of the oppressed, and they had no comforter; the power lay in the hands of their oppressors, and there was no comforter.
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 So I admired the dead, who had already died, above the living, who are still alive.
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 But better than both is he who has not yet existed, who has not seen the evil that is done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 I saw that all labor and success spring from a man’s envy of his neighbor. This too is futile and a pursuit of the wind.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool folds his hands and consumes his own flesh.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 Better one handful with tranquility than two handfuls with toil and pursuit of the wind.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 Again, I saw futility under the sun.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There is a man all alone, without even a son or brother. And though there is no end to his labor, his eyes are still not content with his wealth: “For whom do I toil and bereave my soul of enjoyment?” This too is futile—a miserable task.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 Two are better than one, because they have a good return for their labor.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 For if one falls down, his companion can lift him up; but pity the one who falls without another to help him up!
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Again, if two lie down together, they will keep warm; but how can one keep warm alone?
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And though one may be overpowered, two can resist. Moreover, a cord of three strands is not quickly broken.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 Better is a poor but wise youth than an old but foolish king who no longer knows how to take a warning.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For the youth has come from the prison to the kingship, though he was born poor in his own kingdom.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I saw that all who lived and walked under the sun followed this second one, the youth who succeeded the king.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 There is no limit to all the people who were before them. Yet the successor will not be celebrated by those who come even later. This too is futile and a pursuit of the wind.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
