Ecclesiastes 1
1 These are the words of the Teacher, the son of David, king in Jerusalem:
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 “Futility of futilities,” says the Teacher, “futility of futilities! Everything is futile!”
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 What does a man gain from all his labor, at which he toils under the sun?
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 Generations come and generations go, but the earth remains forever.
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 The sun rises and the sun sets; it hurries back to where it rises.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 The wind blows southward, then turns northward; round and round it swirls, ever returning on its course.
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 All the rivers flow into the sea, yet the sea is never full; to the place from which the streams come, there again they flow.
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 All things are wearisome, more than one can describe; the eye is not satisfied with seeing, nor the ear content with hearing.
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 What has been will be again, and what has been done will be done again; there is nothing new under the sun.
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 Is there a case where one can say, “Look, this is new”? It has already existed in the ages before us.
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 There is no remembrance of those who came before, and those yet to come will not be remembered by those who follow after.
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 I, the Teacher, was king over Israel in Jerusalem.
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 And I set my mind to seek and explore by wisdom all that is done under heaven. What a heavy burden God has laid upon the sons of men to occupy them!
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 I have seen all the things that are done under the sun, and have found them all to be futile, a pursuit of the wind.
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 What is crooked cannot be straightened, and what is lacking cannot be counted.
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 I said to myself, “Behold, I have grown and increased in wisdom beyond all those before me who were over Jerusalem, and my mind has observed a wealth of wisdom and knowledge.”
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 So I set my mind to know wisdom and madness and folly; I learned that this, too, is a pursuit of the wind.
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 For with much wisdom comes much sorrow, and as knowledge grows, grief increases.
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
