Acts 4
1 While Peter and John were speaking to the people, the priests and the captain of the temple guard and the Sadducees came up to them,
Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.
2 greatly disturbed that they were teaching the people and proclaiming in Jesus the resurrection of the dead.
Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
3 They seized Peter and John, and because it was evening, they put them in custody until the next day.
Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.
4 But many who heard the message believed, and the number of men grew to about five thousand.
Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
5 The next day the rulers, elders, and scribes assembled in Jerusalem,
Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;
6 along with Annas the high priest, Caiaphas, John, Alexander, and many others from the high priest’s family.
där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.
7 They had Peter and John brought in and began to question them: “By what power or what name did you do this?”
Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: "Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?"
8 Then Peter, filled with the Holy Spirit, said to them, “Rulers and elders of the people!
Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: "I folkets rådsherrar och äldste,
9 If we are being examined today about a kind service to a man who was lame, to determine how he was healed,
eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
10 then let this be known to all of you and to all the people of Israel: It is by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom you crucified but whom God raised from the dead, that this man stands before you healed.
så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.
11 This Jesus is ‘the stone you builders rejected, which has become the cornerstone.’
Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
12 Salvation exists in no one else, for there is no other name under heaven given to men by which we must be saved.”
Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta."
13 When they saw the boldness of Peter and John and realized that they were unschooled, ordinary men, they marveled and took note that these men had been with Jesus.
När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
14 And seeing the man who had been healed standing there with them, they had nothing to say in response.
Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.
15 So they ordered them to leave the Sanhedrin and then conferred together.
De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra
16 “What shall we do with these men?” they asked. “It is clear to everyone living in Jerusalem that a remarkable miracle has occurred through them, and we cannot deny it.
och sade: "Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
17 But to keep this message from spreading any further among the people, we must warn them not to speak to anyone in this name.”
Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa."
18 Then they called them in again and commanded them not to speak or teach at all in the name of Jesus.
Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.
19 But Peter and John replied, “Judge for yourselves whether it is right in God’s sight to listen to you rather than God.
Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: "Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;
20 For we cannot stop speaking about what we have seen and heard.”
vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört."
21 After further threats they let them go. They could not find a way to punish them, because all the people were glorifying God for what had happened.
Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.
22 For the man who was miraculously healed was over forty years old.
Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.
23 On their release, Peter and John returned to their own people and reported everything that the chief priests and elders had said to them.
När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.
24 When the believers heard this, they lifted up their voices to God with one accord. “Sovereign Lord,” they said, “You made the heaven and the earth and the sea and everything in them.
Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: "Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.
25 You spoke by the Holy Spirit through the mouth of Your servant, our father David: ‘Why do the nations rage and the peoples plot in vain?
Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?
26 The kings of the earth take their stand and the rulers gather together against the Lord and against His Anointed One.’
Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'
27 In fact, this is the very city where Herod and Pontius Pilate conspired with the Gentiles and the people of Israel against Your holy servant Jesus, whom You anointed.
Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
28 They carried out what Your hand and will had decided beforehand would happen.
de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.
29 And now, Lord, consider their threats, and enable Your servants to speak Your word with complete boldness,
Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
30 as You stretch out Your hand to heal and perform signs and wonders through the name of Your holy servant Jesus.”
i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
31 After they had prayed, their meeting place was shaken, and they were all filled with the Holy Spirit and spoke the word of God boldly.
När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.
32 The multitude of believers was one in heart and soul. No one claimed that any of his possessions was his own, but they shared everything they owned.
Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.
33 With great power the apostles continued to give their testimony about the resurrection of the Lord Jesus. And abundant grace was upon them all.
Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
34 There were no needy ones among them, because those who owned lands or houses would sell their property, bring the proceeds from the sales,
Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda
35 and lay them at the apostles’ feet for distribution to anyone as he had need.
och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.
36 Joseph, a Levite from Cyprus, whom the apostles called Barnabas (meaning Son of Encouragement),
Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
37 sold a field he owned, brought the money, and laid it at the apostles’ feet.
också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.
