2 Corinthians 3
1 Are we beginning to commend ourselves again? Or do we need, like some people, letters of recommendation to you or from you?
Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
2 You yourselves are our letter, inscribed on our hearts, known and read by everyone.
Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 It is clear that you are a letter from Christ, the result of our ministry, written not with ink but with the Spirit of the living God, not on tablets of stone but on tablets of human hearts.
Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4 Such confidence before God is ours through Christ.
En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5 Not that we are competent in ourselves to claim that anything comes from us, but our competence comes from God.
Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6 And He has qualified us as ministers of a new covenant, not of the letter but of the Spirit; for the letter kills, but the Spirit gives life.
som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
7 Now if the ministry of death, which was engraved in letters on stone, came with such glory that the Israelites could not gaze at the face of Moses because of its fleeting glory,
Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
8 will not the ministry of the Spirit be even more glorious?
huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
9 For if the ministry of condemnation was glorious, how much more glorious is the ministry of righteousness!
Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
10 Indeed, what was once glorious has no glory now in comparison to the glory that surpasses it.
Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
11 For if what was fading away came with glory, how much greater is the glory of that which endures!
Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
12 Therefore, since we have such a hope, we are very bold.
Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
13 We are not like Moses, who would put a veil over his face to keep the Israelites from gazing at the end of what was fading away.
och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
14 But their minds were closed. For to this day the same veil remains at the reading of the old covenant. It has not been lifted, because only in Christ can it be removed.
Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
15 And even to this day when Moses is read, a veil covers their hearts.
Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
16 But whenever anyone turns to the Lord, the veil is taken away.
Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
17 Now the Lord is the Spirit, and where the Spirit of the Lord is, there is freedom.
Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 And we, who with unveiled faces all reflect the glory of the Lord, are being transformed into His image with intensifying glory, which comes from the Lord, who is the Spirit.
Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
