1 Corinthians 10
1 I do not want you to be unaware, brothers, that our forefathers were all under the cloud, and that they all passed through the sea.
Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;
2 They were all baptized into Moses in the cloud and in the sea.
Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.
3 They all ate the same spiritual food
Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;
4 and drank the same spiritual drink; for they drank from the spiritual rock that accompanied them, and that rock was Christ.
Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.
5 Nevertheless, God was not pleased with most of them, for they were struck down in the wilderness.
Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.
6 These things took place as examples to keep us from craving evil things as they did.
Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.
7 Do not be idolaters, as some of them were. As it is written: “The people sat down to eat and to drink, and got up to indulge in revelry.”
Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.
8 We should not commit sexual immorality, as some of them did, and in one day twenty-three thousand of them died.
Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.
9 We should not test Christ, as some of them did, and were killed by snakes.
Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.
10 And do not complain, as some of them did, and were killed by the destroying angel.
Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.
11 Now these things happened to them as examples and were written down as warnings for us, on whom the fulfillment of the ages has come. (aiōn g165)
Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)
12 So the one who thinks he is standing firm should be careful not to fall.
Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.
13 No temptation has seized you except what is common to man. And God is faithful; He will not let you be tempted beyond what you can bear. But when you are tempted, He will also provide an escape, so that you can stand up under it.
Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.
14 Therefore, my beloved, flee from idolatry.
Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.
15 I speak to reasonable people; judge for yourselves what I say.
Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:
16 Is not the cup of blessing that we bless a participation in the blood of Christ? And is not the bread that we break a participation in the body of Christ?
Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
17 Because there is one loaf, we who are many are one body; for we all partake of the one loaf.
Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.
18 Consider the people of Israel: Are not those who eat the sacrifices fellow partakers in the altar?
Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?
19 Am I suggesting, then, that food sacrificed to an idol is anything, or that an idol is anything?
Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
20 No, but the sacrifices of pagans are offered to demons, not to God. And I do not want you to be participants with demons.
Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
21 You cannot drink the cup of the Lord and the cup of demons too; you cannot partake in the table of the Lord and the table of demons too.
I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
22 Are we trying to provoke the Lord to jealousy? Are we stronger than He?
Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
23 “Everything is permissible,” but not everything is beneficial. “Everything is permissible,” but not everything is edifying.
Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.
24 No one should seek his own good, but the good of others.
Ingen söke sitt, utan annars bästa.
25 Eat anything sold in the meat market without raising questions of conscience,
Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
26 for, “The earth is the Lord’s, and the fullness thereof.”
Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
27 If an unbeliever invites you to a meal and you want to go, eat anything set before you without raising questions of conscience.
När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
28 But if someone tells you, “This food was offered to idols,” then do not eat it, for the sake of the one who told you and for the sake of conscience—
Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
29 the other one’s conscience, I mean, not your own. For why should my freedom be determined by someone else’s conscience?
Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30 If I partake in the meal with thankfulness, why am I denounced because of that for which I give thanks?
Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
31 So whether you eat or drink or whatever you do, do it all to the glory of God.
Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.
32 Do not become a stumbling block, whether to Jews or Greeks or the church of God—
Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;
33 as I also try to please everyone in all I do. For I am not seeking my own good, but the good of many, that they may be saved.
Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.
