1 Corinthians 15
1 But I make known to you, brethren, the gospel that I preached to you, which also you received, in which also you stand,
Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;
2 by which also you are saved, if you hold fast the word which I preached to you, unless you believed in vain.
Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.
3 For I delivered to you among the first things, that which I also received: That Christ died for our sins, according to the scriptures;
Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;
4 and that he was buried; and that he rose again the third day, according to the scriptures;
Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.
5 and that he was seen by Cephas, then by the twelve;
Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.
6 after that, he was seen by more than five hundred brethren at once, of whom the greater part remain till this day; but some have fallen asleep.
Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.
7 After that, he was seen by James, then by all the apostles.
Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.
8 Last of all, he was seen by me also, as one untimely born.
På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.
9 For I am the least of the apostles, and I am not worthy to be called an apostle, because I persecuted the church of God.
Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.
10 But, by the grace of God, I am what I am; and his grace, which was bestowed on me, has not been bestowed in vain: but I have labored more abundantly than they all; not I, however, but the grace of God which was with me.
Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.
11 Whether, therefore, I or they, so we preached, and so you believed.
Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.
12 But if Christ is preached that he rose from the dead, how say some among you, that a resurrection of the dead is impossible?
Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?
13 But if a resurrection of the dead is impossible, Christ has not been raised.
Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.
14 And if Christ has not been raised, then vain is our preaching, and vain also your faith.
Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.
15 We are, indeed, also found false witnesses of God; for we have testified against God, that he raised the Christ, whom he did not raise, if, indeed, the dead are not raised.
Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.
16 For if the dead are not raised, Christ has not been raised;
Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.
17 and if Christ has not been raised, your faith is vain; you are yet in your sins.
Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.
18 Then, also, those who have fallen asleep in Christ have perished.
Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.
19 If in this life only we have hope in Christ, we are of all men the most miserable.
Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.
20 But now, Christ has risen from the dead, the first-fruits of those who slept.
Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.
21 For, since through man came death, through man comes also the resurrection of the dead.
Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
22 For, as in Adam all die, so, also, in Christ shall all be made alive:
Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
23 but each in his own order; Christ the first-fruit, afterward, those who are Christ’s at his coming.
Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
24 Then comes the end, when he shall have delivered up the kingdom to God, even the Father; when he shall have put down every principality and authority and power:
Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
25 for he must reign till he has put all enemies under his feet.
Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
26 The last enemy, Death, shall be destroyed.
Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
27 For he has put all things under his feet. But when the scripture says, that all things are put under him, it is evident that he is excepted, who did put all things under him.
Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
28 And when all things shall have been put under him, then, also, shall the Son himself be subjected to him that did put all things under him, that God may be the all in all.
Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
29 For else, what shall those do, who are immersed for the dead, if the dead rise not at all? Why, then, are they immersed for the dead?
Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
30 And why are we in danger every hour?
Och hvi stå vi alltid uti fara?
31 I protest, by the joy which I have over you in Christ Jesus our Lord, I die daily.
Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.
32 If, to speak as a man, I have fought with wild beasts at Ephesus, what advantage is it to me, if the dead rise not? Let us eat and drink, for to-morrow we die.
Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
33 Be not deceived: Evil communications corrupt good manners.
Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.
34 Awake, as you should, to soberness, and sin not; for some have not the knowledge of God. I speak this to your shame.
Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
35 But some one will say: How are the dead raised up? and with what body do they come?
Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?
36 Thoughtless man! That which you sow is not made alive, unless it die;
Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.
37 and as to that which you sow, you sow not the body that shall be produced, but the naked grain, it may be of wheat, or of some other grain:
Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.
38 but God gives it a body, as it pleases him; and to every seed, its proper body.
Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.
39 All flesh is not the same flesh; but there is one flesh of men, another of beasts, another of fishes, and another of birds.
Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.
40 There are also bodies celestial, and bodies terrestrial: but the glory of the celestial is one, and that of the terrestrial is another.
Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.
41 There is one glory of the sun, and another glory of the moon, and another glory of the stars; for star differs from star in glory.
En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.
42 So, also, is the resurrection of the dead. It is sown in corruption, it is raised in incorruption:
Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.
43 it is sown in dishonor, it is raised in glory: it is sown in weakness, it is raised in power:
Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.
44 it is sown an animal body, it is raised a spiritual body. There is an animal body, and there is a spiritual body.
Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;
45 So, also, it is written: The first man Adam became a living soul, the last Adam a life-giving spirit.
Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.
46 But that was not first which is spiritual, but that which is animal; and afterward that which is spiritual.
Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.
47 The first man is of the earth, earthy; the second man, the Lord from heaven.
Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.
48 As the earthy man was, such also are the earthy; and as the heavenly man is, such also shall the heavenly be.
Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.
49 And as we have borne the image of the earthy, we shall also bear the image of the heavenly.
Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.
50 But this I say, brethren, that flesh and blood can not inherit the kingdom of God, nor does corruption inherit incorruption.
Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.
51 Behold, I declare to you a mystery. We shall not all sleep, but we shall all be changed
Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,
52 in a moment, in the twinkling of an eye, at the last trumpet: For the trumpet shall sound, and the dead shall be raised incorruptible, and we shall be changed.
Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.
53 For this corruptible body must put on incorruptibility; and this mortal body must put on immortality.
Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.
54 And when this corruptible body shall have put on incorruptibility, and this mortal body shall have put on immortality, then shall come to pass the word that is written: Death is swallowed up in victory.
Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.
Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger? (Hadēs g86)
56 The sting of death is sin; and the strength of sin is the law.
Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.
57 But thanks be to God, who gives us the victory through our Lord Jesus Christ.
Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.
58 Therefore, my beloved brethren, be firm, immovable, always abounding in the work of the Lord; for you know that your labor is not in vain in the Lord.
Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.
