Psalms 109
1 For the Chief Musician. A Psalm of David. Hold not thy peace, O God of my praise;
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 For the mouth of the wicked and the mouth of deceit have they opened against me: They have spoken unto me with a lying tongue.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They have compassed me about also with words of hatred, And fought against me without a cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 For my love they are my adversaries: But I [give myself unto] prayer.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 And they have rewarded me evil for good, And hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set thou a wicked man over him; And let an adversary stand at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is judged, let him come forth guilty; And let his prayer be turned into sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few; [And] let another take his office.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Let his children be fatherless, And his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his children be vagabonds, and beg; And let them seek [their bread] out of their desolate places.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Let the extortioner catch all that he hath; And let strangers make spoil of his labor.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Let there be none to extend kindness unto him; Neither let there be any to have pity on his fatherless children.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Let his posterity be cut off; In the generation following let their name be blotted out.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered with Jehovah; And let not the sin of his mother be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Let them be before Jehovah continually, That he may cut off the memory of them from the earth;
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because he remembered not to show kindness, But persecuted the poor and needy man, And the broken in heart, to slay [them].
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Yea, he loved cursing, and it came unto him; And he delighted not in blessing, and it was far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 He clothed himself also with cursing as with his garment, And it came into his inward parts like water, And like oil into his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Let it be unto him as the raiment wherewith he covereth himself, And for the girdle wherewith he is girded continually.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 This is the reward of mine adversaries from Jehovah, And of them that speak evil against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But deal thou with me, O Jehovah the Lord, for thy name’s sake: Because thy lovingkindness is good, deliver thou me;
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I am poor and needy, And my heart is wounded within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am gone like the shadow when it declineth: I am tossed up and down as the locust.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are weak through fasting; And my flesh faileth of fatness.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 I am become also a reproach unto them: When they see me, they shake their head.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, O Jehovah my God; Oh save me according to thy lovingkindness:
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 That they may know that this is thy hand; [That] thou, Jehovah, hast done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Let them curse, but bless thou: When they arise, they shall be put to shame, But thy servant shall rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Let mine adversaries be clothed with dishonor, And let them cover themselves with their own shame as with a robe.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will give great thanks unto Jehovah with my mouth; Yea, I will praise him among the multitude.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For he will stand at the right hand of the needy, To save him from them that judge his soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
